Busstillverkningen i Katrineholm har en lång historia

Minns ni den ”svarta hösten” 2001? Nåja, kanske var den inte svartare än höstarna i norra Europa brukar vara, men för en stor del av tillverkningsindustrin i Katrineholm var årstiden som en enda lång natt.

Så här såg det ut inne på plåtverkstaden 1944.

Så här såg det ut inne på plåtverkstaden 1944.

Foto: Katrineholms kommunarkiv

Katrineholm2021-11-27 06:50

Tidningarnas förstasidor mässade ut budskap om att Katrineholm nu skulle bli en ”spökstad” utan vare sig invånare eller arbetstillfällen. Med facit i hand kan vi konstatera, att så illa blev det inte, men visst var förstämningen stor, då flera stora arbetsgivare varslade sin personal om uppsägning. 

Elektronikföretagen Flextronics och FCI lade ner verksamheten, i alla fall i Sverige, medan Scania-bussar deklarerade att de ämnade flytta sin verksamhet till Södertälje. Ledningen för Scania meddelade att merparten av de anställda i Katrineholm skulle beredas arbete i Södertälje. Är osäker på hur många som nappade, men än i skrivande stund är det ett tappert gäng som dagligen pendlar några timmar för att ordna sin försörjning.

Busstillverkningen i Katrineholm har en lång historia. Redan 1918 bildades Katrineholms motorvagnsfabrik i en nybyggd fastighet på Oppundavägen 62. Företaget klarade dock inte den nedgång som kom i spåren av första världskriget, utan tvingades avveckla efter fyra år. 

År 1927, efter att lokalen stått obrukad i fem år, startade Norrköpingsbon Gideon Lieberth Svenska karosseri verkstäderna AB. Även han fick svårigheter och redan 1929 inställdes betalningarna. Ny ledning och nya svårigheter tillkom, inte minst på grund av den amerikanska börskrisen och Kreugerkraschen i Sverige. Genom hårt arbete och engagemang lyckades firman övervinna krisen och 1933 kunde man för första gången redovisa en blygsam vinst i bokföringen.

Efter det var framgången ett faktum. 1935 beställde Malmö spårvägar tio stadsbussar och tre år senare kom Stockholms spårvägar in med en beställning på 80 bussar för sin innerstadstrafik. Detta gjorde SKV till en av de största busstillverkarna i landet och verkstadsytorna utvidgades.

Genom olika aktietransaktioner blev SKV 1942 dotterbolag till AB Svenska järnvägsverkstäderna ASJ.

I slutet av 1950-talet minskade efterfrågan på bussar, vilket krävde annan tillverkning för att sysselsättningen för de anställda skulle tryggas. Bland annat inleddes ett framgångsrikt samarbete med militären, till vilken man levererade fordon i armerad plast.

Omläggningen från vänster- till högertrafik i september 1967 innebar ett ordentligt uppsving för bussbranschen. Det bussar som byggdes efter att riksdagen beslutat om högertrafik i maj 1963 förbereddes med en löstagbar dörrsektion, som inför omställningen flyttades från vänster till höger sida av bussen. Det beslutades att för bussar äldre än tio år skulle inget omställningsbidrag utgå, något som drastiskt ökade efterfrågan på nya bussar.

År 1966 kom lastbils- och busstillverkaren Scania in i bilden. Det behövde större resurser på bussidan och övertog såväl personal som verkstäder. Katrineholmsfabriken blev ett helägt dotterföretag med namnet Scania-bussar AB.

I augusti 1961 hade den första nybyggnaden vid Vingåkersvägen 57 stått klar att tas i bruk och så småningom kom hela industrin att ligga i samma kvarter, som så lägligt fått namnet Karossen. Allt verkade rulla på som vanligt fram till den dubbelt mörka novembertisdag 2001 då bomben briserade – ”Scania lägger ner i Katrineholm”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!