"Jag var ju rädd att jag skulle förbli förlamad resten av livet", säger Roger Jonsson som nu är hemma igen efter en tid på sjukhus.
– Jag var på fest i fredags. Barnbarnet fyllde 31 år, berättar Roger Jonsson.
För en tid sedan var situationen en annan. Då låg han delvis förlamad på en bår i en ambulans och tänkte "är det så här det ska sluta".
Det började med att han inte fick med sig vänsterfoten när han gick. Han fick också svårt att få på sig kläderna på vänster ben. Så en kväll när han satt i tv-soffan, förlorade han kontrollen över ena armen. När han skulle resa sig ur soffan lydde inte heller benet.
– Nu är det bråttom, tänkte jag.
Roger Jonsson försökte upprepade gånger att få kontakt med larmcentralen men fick inget svar. Istället lyckades han få tag på dottern som ringde efter ambulans. Väl på sjukhuset konstaterades att Roger Jonsson fått en stroke.
– Det är inte klokt vilken bra vård vi har och vilka mediciner det finns. De lyckade mota Olle i grind där och då.
Han kan inte nog berömma sjukvården på Kullbergska sjukhuset och Mälarsjukhuset. Han är tacksam för den fina omvårdnaden och de många skratten mitt i eländet. Roger Jonsson har arbetat som journalist i 50 år och där och då på sjukhuset lovade han en av sjuksköterskorna att rikta rampljuset mot dem och berätta om det fantastiska arbete som han tycker att de gör.
– Tänk vilka sjukdomar som går att hejda. De är så duktiga. De förlängde livet åt mig.
Roger Jonsson uppmanar även andra att inte ignorera symptomen.
– Se till att få vård snabbt. För det finns hopp. Jag var beredd på att bli ifrågasatt men de tog hand om mig direkt.
Så här i efterhand är han också tacksam över att smällen kom i tv-soffan.
– Hade det hänt under natten hade jag kanske ramlat ur sängen och då hade det kanske varit för sent.
Balansen sviker honom så som den gjort under en längre tid, men i övrigt mår han fint. Och han är hemma igen.
– Man tror ju inte att det är möjligt. Det är en märklig resa man gör ibland. Tänk att de lyckades få mig tillbaka. Jag var ju rädd att jag skulle förbli förlamad resten av livet.
I dag ägnar han sig bara åt att göra sådant som han tycker är roligt.
– Jag har ett härligt umgänge med grannarna, jag löser korsord till förbannelse och så lyssnar jag på mycket musik.
Han ser också till att hela tiden sätta upp nya mål i livet. Nästa mål är att få hålla sitt andra barnbarnsbarn i famnen.
– Han kommer i november.