Så här såg Roberts hand ut efter operationen.
Robert, 51, har jobbat på en gård i närmare 15 år. Han har många arbetsuppgifter, bland annat att klyva ved till försäljning. Enligt Robert börjar vedklyven bli gammal och gårdsägaren har flera gånger sagt att den behöver bytas ut. Robert säger att han jobbat vid klyven, utan skyddskåpa, i alla år.
– Jag har sagt till många gånger, men gårdsägaren säger att skyddskåpan måste stå öppen hela tiden, annars går det för långsamt och då förlorar han pengar.
En tisdagsmorgon i slutet av april var olyckan framme.
Robert berättar att han kapade och klöv ved när maskinens hydrauliska kolv plötsligt startade av sig själv och pressade hans hand mot delen som klyver vedträn. Robert förlorade tre fingrar innan han med våld lyckades få loss handen.
– Jag tänkte att jag måste hämta hjälp, annars dör jag.
Han kastade sig in i bilen, åkte till stora huset och skrek till sin arbetsgivare att ringa ambulans.
– Han lindade en handduk om min hand och ringde ambulans. Under tiden som vi väntade sa han att om polisen frågar mig så skulle jag säga att skyddet var nerfällt. Han sa också att han skulle hjälpa mig på alla sätt, bland annat med pengar, om jag sa att skyddet var nedfällt.
Robert ringde också till sin son, som skyndade till gården. Sonen såg till att plocka upp de kapade fingrarna, så de kom med till sjukhuset. Enligt Robert åkte arbetsgivaren också ner till klyven och satte tillbaka skyddet.
Robert fördes till Örebro lasarett, där läkarna arbetade i tio timmar för att försöka rädda hans hand.
– De kunde sätta tillbaka tummen. De andra två fingrarna gick inte att rädda.
Robert har eget företag i Polen men har arbetat i Sverige under många år.
Eftersom arbetsgivaren hade lovat honom hjälp berättar han att han först ljög för polisen.
– Jag trodde på arbetsgivaren ord och sa att maskinen vid tidpunkten var skyddad av en sköld.
Två dagar senare fick Robert ett nytt telefonsamtal från arbetsgivaren.
– Han meddelade att han inte tänkte hjälpa mig och att jag kunde återvända till Polen, för att få hjälp och ersättning.
Då gick Robert till polisen.
– Då redogjorde jag för det verkliga händelseförloppet. Jag har riskerat mitt liv på den där gården.
För att hålla handen varm bär Robert en huva över gipset.
Robert har nu lämnat både sitt arbete och gården. Han är arg på sin före detta arbetsgivare och mår dåligt efter det som har hänt.
– Jag har svårt att sova. Jag drömmer om olyckan varje natt.
När tidningen kontaktar arbetsgivaren säger han att han inte var närvarande vid olyckan och därför inte kan redogöra för eller kommentera händelseförloppet.
– Det som har hänt är dock djupt beklagligt, säger han och förnekar bestämt att han ville att skyddskåpan skulle vara öppen.
Han säger också att han aldrig erbjudit Robert pengar för att ljuga för polisen.
– Jag kan bara hoppas att det beror på ett missförstånd från Roberts sida. Kort efter olyckan gjorde jag klart för honom att jag var beredd att täcka kostnader som han skulle drabbas av på grund av olyckan, eftersom jag av erfarenhet vet att försäkringar ofta inte täcker fullt ut.
Han säger vidare att Robert, när han låg på sjukhus, begärde en större summa pengar för sina skada.
– Jag avböjde och hänvisade till polisens och arbetsmiljöverkets pågående utredning och att vi ska följa praxis för arbetsplatsolyckor och skadestånd för den inträffade skadan.
Arbetsmiljöverket utreder olyckan och kommer i dagarna att besöka gården för att titta på vedklyven.