Trävillan på Åsgatan är byggd 1926, men rejält utbyggd 1990. Då hade Joakim Grek småbarn och långa arbetsdagar och det mesta av utbyggnaden gjordes av honom själv. Han bytte pannorna för att få samma färg på hela taket, men pappen och läkten var så pass fin att han lät det vara kvar.
– Nu har vi bott här i 35 år. När skorstenen började vittra för några år sedan, var taket en grej som gnagde i mig. Jag vågade inte chansa, taket är ju det viktigaste på huset, säger han.
Den här gången anlitade han, trots sina tidigare snickarerfarenheter, en lokal byggfirma för arbetet. De upptäckte inga skador på husets konstruktion när de bytte ut den gamla pappen och lade på nya betongpannor. Troligen har huset klarat sig bra även efter pappens bäst-före-datum tack vare den branta taklutningen.
– Jag var orolig för att pappen hade smulat sig. I vintras var jag uppe och tittade i inspektionsluckan till vinden.
För två veckor sedan var takarbetet klart och ordningen på tomten återställd. Joakim Grek är nöjd med snickarnas arbetsinsats och med beslutet att han lejde bort arbetet och därmed slapp klättra på det branta taket.
– Det kändes skönt när det var gjort. Nu behöver i alla fall inte jag byta tak någon mer gång.
Eftersom huset både är byggt i vinkel och har ett så kallat mansardtak, med en brytning mitt på – blev det mycket mer plåtarbete än på ett standardhus. Prislappen hamnade trots det ungefär där Joakim Grek förväntat sig.