Passande nog har showen fått namnet "Katrineholmsrevyn bygger broar". Här ska allt från brobyggen inom kommunen till broar mellan människor avhandlas.
– Det blir precis som det brukar vara: extremt roligt och extremt allvarligt. Jag tycker att vi är bra på att ta ställning utan att vara för plumpa, och det känner jag nog att vi har lyckats med i år också, säger Cissie Brunosson, producent och tillika aktör.
Hon och kollegan Lasse Karlsson har tagit en kort paus i repeterandet och i bakgrunden hörs aktörerna som övar på sina nummer.
Självsäkerheten är knappast obefogad. Katrineholmsrevyn har fått rikligt med beröm, från publikreaktioner till utmärkelser, stipendier och priser. Senast Povels Penna, ett hederspris som tilldelas textförfattare som utmärkt sig inom Revysverige. I år gick det till medarbetaren Niklas Johansson.
Lasse Karlsson, som hyrts in för att hjälpa till med regisserandet, är snabb att nämna magkänsla som en av nycklarna till framgång. Den kan bara bli ordentligt pålitlig genom ständigt övande och slipande. I slutänden blir det en balansgång mellan improvisation och struktur, mellan allvar och humor. Först när alla delar finns på plats kan föreställningen lyfta.
– Det handlar om att veta vad man faktiskt försöker göra, vad som är syftet. En sketch kan få gå ut på att endast roa, då får man hålla sig till det. Samtidigt måste man våga vara allvarlig. Kontrasterna blir större om man vågar stanna upp en stund. Det viktiga är att publiken förstår vad som händer, tillägger Cissie Brunosson.
Längre in i lokalen sjungs det Robert Broberg. I sann revyanda är mycket av låtmaterialet lättillgängligt, välbekant och hämtas från en rad olika artister. På ytan är det svårt att hitta den röda tråden, men med byggandet som tema är det lätt att sammanfoga allt – vid premiären kommer scenen vara full av byggnadsställningar. Varje år strävar revyn efter att hålla sig modern och nyskapande. Det blir en jakt på att hitta nya sätt att vända, vrida och inte minst plocka isär samtiden.
– I första ledet är det publikens reaktioner man vill åt. Förra året tror jag vi fick stående ovationer varje gång, det är magiskt när det händer. Klart man blir lite kaxigt när övriga Revysverige märker en också, men det är för publiken vi gör det, säger Cissie Brunosson.