Rashad Salih med eleven Bajram Demiri från klass 8.
"Hej tjejer, är det bra", frågar han några åttor som sitter i ett av vistena. I cafeterian avstyr han ett uppblossande bråk om ett pingisracket. På våning tre plockar han upp hushållspapper som en elev slängt på golvet och fångar även upp eleven i trappan, som just tänkt slänga mer hushållspapper. Med armen om elevens axlar avstyr han slängandet. En kollega ringer och ber om hjälp på expeditionen. Rashad Salih går inte mot expeditionen, han springer.
Tidigare drev Rashad Salih restaurang i Katrineholm och blev bekant med kommunanställda, som beställde luncher.
– De kände mig och frågade om jag ville jobba med barnen, som resurs. Självklart, sa jag, berättar han.
2018 började han arbeta som resurs och vikarie på fyra skolor: högstadieskolan på dåvarande Söder, samt mellanstadieskolorna Sandbäcken, Strångsjö och Västra skolan. Sedan fick han ett halvårskontrakt på Söder.
– Första dagen på Söder var det ett stort bråk där. Jag gick emellan och löste det ensam. Magdalena (Norin, rektor på Järvenskolan) sa "vi behöver dig här Rashad".
Nu ingår han i trygghetsvärdarnas grupp, där kommunens säkerhetschef Tobias Plantin är chef. Tanken är att Rashad Salih ska börja vara på mellanstadieskolorna igen, några timmar då och då.
– Då känner jag eleverna innan de kommer till Järven.
Vid arbetsdagens början brukar han stå ute på gatan och ta emot högstadieeleverna när de kommer.
– Ibland är de trötta och ser inte trafiken. Jag vill att det ska vara lugnt när de kommer. Sedan tar jag en runda och tittar till allting.
När eleverna slutat för dagen går Rashad ofta en vända nere på stan.
– Det är alltid något bråk vid bussarna.
Ibland uppstår större bråk, ibland på skolan, men oftast ute på stan.
– Jag går emellan direkt och stoppar bråken. Under åren har jag tagit 50-60 knivar från ungdomar, mest ute på stan. Ibland är de tio mot en, men jag måste ändå gå emellan. Jag har varit militär. Jag vet att jag måste stoppa dem. Går jag därifrån utan att göra något blir någon skadad.
Rashad Salih berättar att han ofta får hälsningar på stan av eleverna. "Om jag går på stan med min fru när jag är ledig säger alla "hej Rashad" till mig. Det går inte att köpa för pengar", säger han.
Han är aldrig rädd, säger han och har aldrig blivit skadad.
Rashad Salih talar många språk: kurdiska, turkiska, farsi (persiska), arabiska och lite tigrinja, förutom svenska, och har stor nytta av språkkunskaperna. Bland alla vanliga bråk, om sådant som pingisracket, förekommer det också bråk mellan olika nationaliteter, ibland med grund i konflikter i hemlandet.
– En del nya elever kan inte svenska. I andra situationer dras ibland familjerna in. Jag talar med dem på deras språk, lugnar ned situationen. Jag hör vad de säger om de hotar varandra på andra språk och jag säger till direkt. Alla måste visa respekt för varandra.
Ofta har dock konflikterna grund i hemmiljön. Rashad nämner frånvarande pappor som en orsak. Hunger kan vara en annan, alla får inte tillräckligt hemma, en del vill inte äta skolmaten.
– Jag lägger upp sallad till dem och säger "ät lite i alla fall". Då brukar de göra det.
Tidigare i veckan skickades en elev hem efter tjafs i skolan. Men han var hungrig, sa han till Rashad. Rashad hämtade åtta pannkakor i matsalen så att eleven fick äta först.
Att vara snäll är minst lika viktigt, säger han.
– Om de gråter, gråter jag med dem. Är de glada, är jag glad med dem. Jag spelar med eleverna, dansar med dem, leker. Jag sjunger när de fyller år.
Järvenskolan är stor, med över tusen elever. Rashad känner 90 procent av eleverna, säger han, och kan över hälften av namnen. Även i andra sammanhang har han nytta av att känna nästan alla.
Rashad Salih high-fivar med några elever.
– Det var en som snattat i en affär på Vingåkersvägen. Han tog snus och cigaretter och sprang. Men jag sprang efter. De kan inte springa ifrån mig.
Han älskar sitt arbete, eleverna, alla ungdomar i Katrineholm, kollegorna i kommunen och på skolorna, säger han.
– Vi ska alla känna att vi jobbar här tillsammans. Vi kämpar tillsammans. De här ungdomarna är vuxna om några år. Om jag går på stan med min fru när jag är ledig säger alla "hej Rashad" till mig. Det går inte att köpa för pengar.
När Rashad Salih går runt på skolan pratar han med alla och eleverna vill gärna prata och vara på bild med honom.
– Rashad är bäst. Han borde få uppgradering i lön, säger åttondeklassaren Rayn Mustafa.
Fyra tjejer i nian som sitter och pluggar, håller med:
– Du är fett bra. Omtänksam och snäll, säger de till honom.