Mäns våld mot kvinnor.
Det är inte ovanligt att kvinnor som blivit misshandlade först polisanmäler och sedan tar tillbaka sina uppgifter.
Åklagaren i det målet valde att driva ärendet vidare ändå, utan kvinnans medverkan. Med hjälp av annan bevisning och kvinnans första berättelse dömdes mannen till fyra månaders fängelse.
Men att kvinnor som blivit misshandlade inte vill medverka är mer eller mindre vardag för polis och åklagare, berättar en annan åklagare, kammaråklagare My Lindholm vid Nyköpings åklagarkammare.
– Det är vår verklighet, kvinnor som av någon anledning inte står fast vid sina först lämnade uppgifter.
För polis och åklagare blir utredningarna svårare när de utsatta, i den här artikeln misshandlade kvinnor, inte längre vill vara med.
– Vi måste få fram bevisningen på något annat sätt om inte kvinnan hjälper oss, om hon inte ger oss namn på vittnen eller skickar in bilder på sina skador, säger My Lindholm.
Men sedan årsskiftet i fjol finns nya möjligheter:
– Nu kan vi använda videoinspelade polisförhör som bevis och spela upp dem från början. Kvinnan slipper långa förhör på nytt. Det är väldigt bra i mål som rör brott i nära relationer.
Men varför ändrar kvinnor sina berättelser, när de kanske har chansen att slippa ifrån misshandeln?
– Det finns väldigt många mekanismer som gör att kvinnan håller mannen om ryggen. Tiden från anmälan till rättegång kan vara lång. Man kan ha lämnat mannen och man vill inte riva upp det gamla, när allt har lugnat ned sig. Men det vanliga är att man kommer hand i hand med mannen till rättegången, säger My Lindholm.
Det talas i dessa sammanhang om våldets normaliseringsprocess. Den processen har av Sveriges kvinnojourer, Roks, beskrivits som kvinnans försök att anpassa sig till mannens sätt att kontrollera henne.
"Gå vid första slaget", säger My Lindholm.
Delar i normaliseringsprocessen är isolering från familj och vänner, att gränser förskjuts – det som tidigare var oacceptabelt börjar ses som normalt. Andra steg är att kvinnan skyller på sig själv: Hade hon inte gjort mannen arg så hade han inte slagit. Känslomässigt beroende av den som slår är en annan del, där den som skadar också är den enda som tröstar. Skam är också vanligt.
– Att inte vilja polisanmäla eller att dra sig ur beror ofta på rädsla och är ganska vanligt. Kanske har man fått till sig hot och hot om våld om man medverkar. Har man en längre tid levt i en relation med kränkningar och våld så kan orsaken vara att man normaliserat våldet. Man kan också känna skuld och skam inför det som hänt, säger Tanja Peltola från Roks, riksorganisationen för Sveriges kvinno- och tjejjourer.
My Lindholm fortsätter:
– Har man fått höra att man inte duger, att ingen annan vill ha en, att man är en hora som förtjänar stryk, är man isolerad från sina väninnor, då har man fasats in i normaliseringsprocessen.
Många faktorer gör att kvinnor tar tillbaka sina uppgifter. Rädsla, skam och våldets normaliseringsprocess hör till dem.
Det förekommer också att kvinnor ändrar eller tar tillbaka sina uppgifter för att de inte vill berätta hur illa det är. En del tror inte att de klarar sig ekonomiskt om de lämnar mannen.
Det händer, fortsätter My Lindholm, att polis och åklagare får släppa fallen, om kvinnan inte medverkar.
– Vi måste ha stödbevisning. Har vi bara kvinnans ord mot mannens blir det ord mot ord och har vi inte ens hennes ord blir det svårt. Men det kan finnas grannar som hört och sett, det kan finnas närstående som sett skador. Ibland är det klart att man kan känna "vad synd att du inte orkar, inte har förutsättningarna för att driva det här". Jag har full förståelse för dem. Men det är tragiskt, när en kvinna skulle kunna ha ett helt annat liv. Men när vårt och polisens arbete leder fram till att hon går ifrån mannen som slår henne, då kan man känna att man verkligen gör något viktigt på jobbet, säger My Lindholm.
En framgångsfaktor, när det gäller att få män som slår dömda, är att männen grips, frihetsberövas. Kontaktförbud kan också användas. En annan framgångsfaktor är att kvinnan får ett målsägarbiträde, en juridiskt utbildad person som kan vägleda, stötta och förklara.
1982 ändrades lagen, så att misshandel föll under allmänt åtal. Tidigare var det den utsatta som måste anmäla och stå för sin anmälan. Men sedan 80-talet gäller alltså att vem som helst som får kännedom om misshandel kan anmäla den.
– Mäns våld mot kvinnor är ett alldeles för stort samhällsproblem för att lägga det på kvinnan. Även om hon tycker att det är "okej" måste samhället gripa in, säger My Lindholm.