– Jag har varit med om att jag har blivit tvungen att hålla fast en våldsam person till dess att polisen kom till platsen, säger Pelle Rönnehed, ambulanssjuksköterska i Katrineholm.
Trots att ambulanspersonalens uppgift är att rädda personer i nöd, verkar inte alla uppskatta hjälpen. Enligt en granskning av tidningen Kommunalarbetaren utsätts minst en ambulansanställd i Sverige för hot eller våld varje månad. I Sörmland får man in avvikelserapporter som rör hot eller våld flera gånger om året.
– Det är inte jättevanligt här i Sörmland, men visst händer det. Det handlar mest om verbala hot, men vid en del tillfällen händer det att personer gör motstånd. Skulle det bli våldsamt ska vi backa ur en sådan situation och i stället låta polisen sköta det, säger Jörgen Lifvakt, verksamhetschef för ambulanssjukvården på Sörmlands landsting.
Om en våldsam situation ändå skulle uppstå har ambulanspersonalen i Katrineholm fått viss utbildning i hur man klarar ett sådant läge på bästa sätt.
– Vi har haft poliser här som har gett tips. Bland annat att man alltid ska ha en reträttväg om man går in någonstans där man kanske inte vet hur det ser ut, men även tips om hur man ska agera om någon ger sig på en, säger Pelle Rönnehed.
Han har själv aldrig varit med om att ha blivit fysiskt skadad i yrket som ambulanssjuksköterska, men har alltså varit tvungen att hålla fast en person tills polisen kom till platsen. Pelle Rönnehed beskriver det som att personen i fråga hade psykiska problem och att det inte ens var säkert att hon förstod att de kom från ambulansen.
– Folk som är påverkade av antingen droger eller alkohol kan också bli våldsamma eller hotfulla. När det kommer till verbala hot är det absolut vanligast att de kommer från någon som är påverkad på något sätt, säger han.
Men trots att obekväma och rentav farliga situationer alltså kan uppstå för ambulanspersonalen i Katrineholm ser inte Pelle Rönnehed problemet som särskilt omfattande.
– Det händer inte så pass ofta att det är något som vi sitter och oroar oss för, säger han.
Även om antalet händelser på pappret tros vara flera gånger om året tror Jörgen Lifvakt att det verkliga antalet händelser är högre.
– Det finns ett mörkertal och en underrapportering från vår sida. Speciellt när det kommer till de verbala hoten, säger han.