– Vi är inte en fritidsgård, vi är ett ungkulturhus, säger verksamhetschefen Jenny Skarstedt.
Vi sitter i det retro-inredda kaféet i ungkulturhuset Perrongen, en del av en snart femårig satsning från kulturförvaltningen där ungdomar kan skapa, uppleva och experimentera inom en rad kreativa konstformer, i specialinredda lokaler och tillsammans med välutbildad personal.
Men i april slog verksamheten vid Lokstallarna larm om vad som i delårsrapporten senare skulle benämnas "machokultur med kränkande beteende och språkbruk". Utrustning hade också förstörts och ett välplanerat inbrott inträffat. Drop in-kvällarna stoppades och när man drog i gång igen i september var det med en smalare målgrupp: den lägre åldersgränsen var höjd från 13 till 16 år och drop in enbart på fredagar. För de yngre har Gruvan öppnats en kväll i veckan (se faktaruta).
Skarstedt menar att den breda inställningen där alla var välkomna ledde till lägre kvalitet för alla. Det uppstod en skadlig gruppmentalitet där trygghet, förtroende och tillit inte kunde utvecklas och ungdomar, inte minst flickor, minoriteter och de något äldre tonåringarna, inte vågade släppa loss och förverkliga sig själva.
– De har inte fått någonting. De har fått stå tillbaka, säger Jenny Skarstedt.
Nu satsas det på dem och därmed hamnar andra i viss mån utanför, som gruppen tidningen möter på snabbmatsrestaurangen. Men Skarstedt håller inte med om det motsatsförhållandet. Dels har tonåringar alltid hängt på stan, säger hon. Dels går det ändå inte att bara erbjuda öppna fritidsgårdar, det måste till genomtänkta strategier.
– Vi kan inte ha låga förväntningar på unga. Även om man bjuder in till att "bara vara" måste man bestämma sig för att i varje människa finns en inneboende lust och kraft att uttrycka sig och utvecklas.
– Kvantitet är inte alltid kvalitet.
Kultur- och turismnämndens ordförande Cecilia Björk är mycket nöjd med ungkulturverksamheten, inklusive den på Gruvan.
– Två kvällar i veckan är bra, men det är klart att det kunde gärna vara en kväll till.
Men det stämmer inte, de yngre har bara en kväll i veckan. Varför erbjuder Katrineholm så lite fritidsaktivitet för dem under 16?
– Vi klarar inte allt. I den bästa av världar skulle vi kanske ha öppet jämt och för alla åldersgrupper men jag tycker vi får väldigt mycket ut av de medel vi får.
Är Perrongen en elitverksamhet medan de mindre försigkomna barnen stängs ute i kylan?
– Det håller jag inte alls med om. Vi har en väldigt integrerad verksamhet.