Friluftsfrämjandet är ofta ute och åker långfärdsskridskor kring Katrineholm.
Medlemmar i lokala Facebookgrupper har kunnat se Björn Larsson lägga ut bilder och videor från sina utfärder. Han berättar att flera hör av sig om att få följa med och åka vid nästa tillfälle.
– De flesta är med i Friluftsfrämjandet. Vi har en chattgrupp där man kan fråga när, jag ska inte säga akut, men när man vill iväg. Då brukar man alltid kunna få med sig några, säger Björn Larsson.
Han har åkt i cirka 12 år och uppskattar naturupplevelsen och att det är lite av ett äventyr att ge sig ut.
– Tar man sig till en ny sjö så kan man åka och undra vad som finns runt hörnet.
Allra senast var Björn Larsson till sjön Nedre Glottern som ligger utanför Åby i Östergötland. En dag som han beskrev som fantastisk och lockande för många.
– Det var nog säkert uppemot 1 000 personer på sjön, det var bilar överallt.
Christer Pettersson är en relativt ny långfärdsåkare, men han tycker verkligen om att komma ut i naturen.
En som Björn hade med sig då var Christer Pettersson som nu gör sitt andra år som långfärdsåkare efter att Björn lurat med honom. Christer är också en naturmänniska men är inte lika van med is.
– Jag har varit restriktiv för jag har respekt för isen. Men jag har fått lära mig en hel del, säger Christer Pettersson.
Bland annat fick Christer lära sig av Friluftsfrämjandets "gammelgubbar" att det gäller att hålla utkik för inlopp och utlopp ur sjöar, men även för bäverhyddor.
– De går in underifrån, så oftast utanför en hydda har du en mindre vak. Och mitt i sjön kan det stå öppet för att det är djupare. Så man behöver lära sig en hel del innan man åker helt fritt.
Många gånger brukar Björn och hans kompisar åka cirka 20 kilometer på en tur. Med rätt isyta och vind i ryggen går det även att åka både 30 och 40 kilometer.
– Sedan är det fikaraster också, de är viktiga, säger Björn.
Väderförhållandena är också nyckeln till när det passar att åka. Utöver att ha rätt utrustning med isdubbar, extra uppsättning kläder, kastlina och gärna en hjälm, säger Björn att det är viktigt att ha koll på isen.
– Är det tveksamt, då åker vi inte. Man måste nästan sätta gränsen vid nollgradigt, även fast man ser att andra är ute och åker. Vi sätter säkerheten först.
– Men den största risken för olyckor är att trilla, och det är jag specialist på, säger Björn med ett skratt.
Är det något Björn lärt sig under åren så är det att ta vara på tillfällena att kunna åka.
– Skridskor åker man när det finns is. Nu kom det snö, sen kanske hela säsongen är borta.