Det är Polisens personalansvarsnämnd, Pan, som delar ut den disciplinära åtgärden. Även polismannens arbetsgivare, Polisregion öst, ser goda skäl att ta honom i örat.
En topsning är en tvångsåtgärd som utgör ett intrång i den enskildes integritet. Därför måste ett sådant beslut handläggas med största noggrannhet, konstaterar båda instanserna.
Så skedde inte i det aktuella ärendet.
Polismannen var ny på tjänsten inom polisens utredningsverksamhet när misstaget begicks. Hans enhet var eftersatt, underbemannad och hade en stor mängd ärenden i balans.
I sitt digra arbete med att minska ärendehögen, fann polismannen två brottsanmälningar från 2017 respektive 2018 med samma misstänkta gärningsman. Därför samordnade han dessa ärenden och gav dem till en handläggare.
Det äldre anmälan gällde ett olaga hot. Den andra rörde våldsamt motstånd och brott mot knivlagen.
På fråga från handläggaren beslutade polismannen i samband med återrapporteringen att den misstänkte skulle topsas i olaga hot-ärendet. När en sådan topsning sker, registreras salivprovet i polisens dna- och utredningsregister.
När polismannen delade ut ärendena, var hotet från 2017 fortfarande aktuellt för utredning. Men när han fattade beslutet om salivtopsning, hade det blivit preskriberat.
Det reflekterade varken polismannen eller handläggaren över. Faktum uppdagades först när den topsade personen hörde av sig och klagade till polismannen.
Denne berättade då för sin närmaste chef vad som hänt. Arbetsgivaren anmälde honom för tjänstefel.
Någon förundersökning om brott blev inte aktuell. Särskilda åklagarkammaren tittade på ärendet men beslutade att lägga ner det.
Åklagaren motiverade det med att gärningen var för ringa för att anses vara ett tjänstefel. Därmed bedömdes den inte vara brottslig.
Den topsade personen kände sig kränkt av händelsen och vände sig även till Justitieombudsmannen. "Det finns inga ursäkter", sa han om polisernas agerande.
JO såg inget skäl att inleda en utredning.
Polisregion öst gjorde dock en arbetsrättslig utredning som lämnades över till personalansvarsnämnden.
Pan uttrycker viss förståelse för att misstaget kunde ske. Men det ursäktar inte att polismannen brast i noggrannhet och därmed åsidosatte sina skyldigheter i tjänsten.
Sättet på vilket det skedde är gravt, tycker personalansvarsnämnden.