Amran Hussein, som äger pizzerian, hoppas på att snart få komma in i lokalen för att börja städa. Men först måste polisens tekniker få göra sitt jobb.
Det är förmiddag efter nattens brand på Nobels pizzeria. Utanför på Torggatan står restaurangens ägare Amran Hussein med några vänner och släktingar, som kommit dit för att stötta honom. Själv blev han väckt vid klockan halv tre på natten, när telefonen ringde.
– Det var min dotter som ringde. Hon sa att det brann. Jag trodde att hon skojade först, jag sa "sluta skoja". Men sedan förstod jag att det var allvar. Jag åkte hit direkt, det tog bara ett par minuter, berättar han.
När Amran Hussein kom fram var branden nästan släckt. Men fortfarande vid 11-tiden på förmiddagen arbetar polisens tekniker, med andningsskydd och vita overaller i restaurangbyggnaden och de blåvita polisavspärrningarna hindrar nyfikna från att gå för nära.
– Jag har inte varit inne än. Jag vill gå in, jag vill se hur det ser ut. Om jag kan städa upp kan jag kanske öppna snart igen, men jag har inte fått besked om när jag kan gå in, säger han.
Det var en av tisdagskvällens kunder som slog larm till brandkår och polis.
– Jag känner honom. Han bor här borta. Han såg att det brann och att någon sprang härifrån.
Om branden var anlagd är det än mer svårt att förstå, tycker Amran Hussein.
– Jag har aldrig skadat någon, jag har inga ovänner.
Han säger att han inte vet vad han ska tänka om det som hänt
– Jag åkte härifrån vid 9-tiden i går kväll. Jag var så glad, sommaren och värmen är på gång. Så händer det här. Jag vet inte vad som händer i Katrineholm.
När Amran Hussein och hans vänner står och tittar mot den eldhärjade pizzerian kommer ett äldre par gående på trottoaren. De vill inte vara med på bild i tidningen, men berättar att de bott i området i över 20 år. Det har blivit oroligare det senaste året, eller kanske de senaste två åren, säger de.
– Det är hemskt. Hela hela tiden händer det saker här. Och nu det här med restaurangen. Vi går aldrig ut när det är mörkt. Det är jobbigt för gamla att bo här, säger de.
En natt, berättar de, vaknade de av att det brann alldeles intill deras hus. De har själva klarat sig undan bränder och brott, men tycker också att nedskräpningen i området förstärker den negativa bilden.
– Vi går upp mot Lidl och det är så mycket skräp, fimpar och plast. Man blir ledsen och på dåligt humör när man ser allt skräp. Som i den lilla söta parken här, vi förstår inte att det blivit så skräpigt heller.