Kristina Larsson från Katrineholms symfoniorkester tycker liksom Forss att den dyrbara flygeln behöver hanteras bättre.
Det säger Carl-Johan Forss. Han har inte bara en mångårig yrkeserfarenhet som pianotekniker. Han är också en passionerad vän och beskyddare av själfulla musikinstrument.
Därför är det med viss bävan han korsar aulans scen i sällskap av Kristina Larsson, violinist och styrelseledamot i Katrineholms symfoniorkester.
De är här för att låsa upp dörren till en skrubb. Där inne i mörkret, inträngd bakom tunga notställ, stolar och andra instrument, står den:
Steinway & sons-flygeln.
Senast Forss fick förtroendet att stämma den var förra hösten, inför en konsert med Robert Wells. Forss blev bekymrad av vad han då fann.
Några av flygelns strängar visar tendenser på korrosion. Sådant gör ont i hjärtat på en pianotekniker.
– Det är inte bra. Strängar som mattas ger inte längre samma kvalitet på tonen. Dessutom smittar korrosion. Behöver strängarna bytas ut blir kostnaden betydande.
– Det är dyrt, nickar Kristina Larsson.
– Det kan röra sig om hundratusentals kronor, säger Forss.
Rostangreppet är en konsekvens av hur flygeln förvaras, menar han. Forss beskriver klimatet i skrubben som mycket olämpligt, särskilt vintertid med kraftiga temperatursvängningar och kallras.
Luftfuktigheten där inne är direkt skadlig, vilket förvärras av att flygeln förvaras under ett överdrag av galon. Det kapslar in fukten.
– Klimatet för förvaringen bör vara detsamma som på scenen. Annars blir flygeln orolig, säger han.
Instrumentet är för skrymmande för att stå framme när det inte används. Dessutom är det alldeles för värdefullt.
När flygeln köptes in för 25 år sedan på initiativ av Kristina Larssons bortgångna make, musikprofilen Roland Larsson, kostade den närmare en halv miljon kronor.
I dag betingar en ny Steinway av samma modell drygt 1,1 miljon kronor.
Flygeln har under åren varit till stor nytta och glädje för Katrineholms symfoniorkester, gästande solister och konsertpublik. Instrumentet används ibland också av Järvenskolans musikklasser.
Nästa gång den ska baxas ut på scenen blir för en konsert med symfoniorkestern och världspianisten Martin Sturfält efter jul, berättar Kristina Larsson. Då lär ett annat problem med förvaringen ge sig till känna.
Världspianisten Martin Sturfält har flera gånger trakterat flygeln i Tallåsaulan.
Den 425 kilo tunga flygeln är mycket svår att ta fram ur det trånga utrymmet utan risk för hack och ärr i lacken.
– Ett tag var det tal om en utbyggnad där flygeln kunde förvaras. Men aulan är visst k-märkt. Så då får man inte bygga ut, säger Kristina Larsson.
Carl-Johan Forss drar nu en lans för flygelns välmående. Han gör det politiskt, i kulturnämnden där han är invald för KD.
Han har flera gånger försökt bena ut vem som bär ansvar för skötseln av flygeln och aulans övriga musikinventarier. Det har misslyckats.
Men flygeln är, såvitt han förstår, kommunens ägodel. Därför hoppas han få gehör i nämnden för en säkrare förvaring av den.
Det borde vara möjligt att bygga om, isolera och rensa ut det nuvarande förvaringsutrymmet, tycker han.
Nämnden behöver också tydliggöra ansvarsfrågan, fortsätter han. Han rekommenderar att Steinway-pjäsen får en ansvarig person.
– Det vill vi också, inflikar Kristina Larsson å symfoniorkesterns vägnar.
Forss föreslår därför en budget för underhåll. Minst ett par gånger per år behöver flygeln stämmas, påpekar han.
– Det är med flygeln som med en bil. Den behöver omsorg för att fungera bra.
Företaget som tillverkat flygeln bär ett namn som ofta nämns med vördnad av konsertpianister.