Både liten och stor valde att besöka Julita gård under jordbrukets dag och det fanns mycket att göra och se.
– Det är härligt att vara här. Vi har ett torp här i närheten och brukar passa på att åka hit varje år, säger Annette Nelander som besökt Julita gård tillsammans med Ebba Nelander Ringärp och Felicia Ranhem.
Det allra roligaste på hela dagen var att få rida ponny, tyckte både Ebba Nelander Ringärp och Felicia Ranhem.
Utöver ponnyridning, guidade turer och kaninhoppning fick besökarna bland annat chansen att smaka på och lokalt producerad honung från Julita gård. Man kunde också få sig en titt på hur det ser ut inuti en riktig bikupa.
– Många barn är väldigt intresserade av bikuporna och drar med sina föräldrar för att titta. Men i slutändan är det föräldrarna som blir mest intresserade. I de två bikupor vi har här i dag bor cirka 70 000 bin, berättar Kent Larsson från Julita biodlare.
Det fanns mycket att lära sig om jordbruk i alla dess former under dagen. Många barn ville klappa fåren innan det visades upp hur man gör när man klipper ett får. För de något äldre fanns olika föreningar på plats, som till exempel Småbrukarna Sörmland.
– Vi vill uppmuntra till mer lokal produktion och mer lokal konsumtion, säger Paul Teepen från Småbrukarna Sörmland.
– Det bästa man kan göra som konsument är att äta det som är i säsong. Då faller mycket av den mat som färdats långa vägar bort, säger Göran Lindberg som också är engagerad i förbundet.
Allra populärast under dagen var ändå barnens favoriter Pettson och Findus. Det var många som ville kramas och prata med Pettson och hans katt vid Pettsons lilla hus på Julita gård.
– Här odlar jag mina köttbullar, berättade katten Findus stolt för alla barnen då han visade upp sitt trädgårdsland.
När det sedan var dags att gå på jakt efter mucklor, de små figurerna som springer runt och busar på Pettsons gård, var det många barn som ville följa med. Men man måste vara tyst om man ska höra mucklorna, eftersom de gör så små ljud.
När himlen sedan öppnade sig var det många som var extra glada över Pettson och hans hus. I spöregnet kunde man nämligen ta skydd under Pettsons farstutak.