Birgitta Wallin är en av de som hoppar in när Kullbergska behöver extra resurser i sommar. Hon har varit undersköterska på sjukhuset sedan 1965, och fick 2009 garantipension då vårdavdelningen hon arbetade på lades ned.
– Då hade jag gått ett litet tag och längtat efter att äntligen få bli pensionär. Men när jag hade varit hemma någon månad kände jag att det fanns ork kvar, säger Birgitta Wallin.
Hon har alltid brunnit för att arbete inom vården och sällan tvivlat på sitt yrke.
– Jag tycker om att arbeta och umgås med människor. Kunna hjälpa till och vara vårdande, som det så fint heter. Hade jag inte tyckt det hade jag nog inte orkat hänga med.
När Birgitta Wallin började arbeta inom vården såg arbetsvillkoren annorlunda ut.
– Förr var det mer hierarkier inom vården. Läkaren tilltalade vi exempelvis som "ni", och sjuksköterskorna sa vi "syster" till och sedan deras förnamn. Nu är arbetsklimatet något annat och vi arbetar tillsammans som ett team i dag.
Sedan Birgitta Wallin blev pensionär har Kullbergska ringt in henne vid behov året runt. Men hon ställer bara upp om ingen annan kan arbeta.
– Det känns bra att kunna hjälpa till. Men ungdomarna ska självklart vara de som blir erbjudna jobb först. Jag hjälper bara till om de inte kan få tag på någon yngre.
Det är vanligt att sjukhuset ringer in Brigitta Wallin under sommaren, då det ofta är brist på bemanning.
– Visst är det lite stressigare på sommaren, det har det alltid varit. Då är det brist på platser och personal. Alla måste kunna få semester, så är det bara.
Trots att hon arbetar ibland känner Birgitta Wallin att hon hinner njuta av pensionen också.
– Det är inte så att man arbetar varje dag, jag hinner vara pensionär också. Vi är ett gäng pensionärer som slutade samtidigt på sjukhuset och som jag umgås med i dag också. Vi kallar oss panschis-gruppen och träffas på Sultans ibland.
Det var två år sedan Birgitta Wallin blev 65 år. Men trots att hon fortfarande valt att arbeta skulle hon inte vilja se att pensionsåldern höjdes för alla.
– Jag tycker att det är bra som det är. Alla vill inte jobba som jag gör i dag och det ska de inte behöva göra.
När hon inte kommer orka jobba mer väntar livet som heltidspensionär.
– Det blir nog ett år till får jag hoppas. Efter det blir det väl att fortsätta njuta av livet.