- Hon utstrålade en väldig målarglädje så det kändes viktigt för oss med den här utställningen. Hennes familj står också bakom beslutet, berättar Kerstin Svensk Larsson.
Kollektivet målar med en mängd olika tekniker i allt från akryl och olja till akvarell.
- Alla färger har sin charm. Olja kan man kladda med under en längre tid. Akryl däremot torkar fortare, säger Kerstin Svensk Larsson.
Alla i gruppen har olika sätt att måla och färger de helst arbetar med.
- När andan faller på glömmer man bort tiden och plötsligt märker man att det är mitt i natten, säger Lou Lou Orrblad.
De säger att det knappast känns i kroppen när de målat en längre tid men att huvudet får jobba. Anspänningen kan vara stor.
- Då kan det nästan vara så att man inte vill ha besök och tänker "nu får ingen komma och hälsa på". Sedan finns det perioder då man knappt håller i en pensel, säger Gunnel Landin.
De håller alla med om att bland det svåraste är att veta när det är dags att lägga ner penseln och vara nöjd. Det är lätt att övermåla i ren iver. Konstnärerna i Färgstim tycker att det bästa med ett kollektiv är den gemenskap som växer fram och att de kan sporra varandra till att tänka om och tänka nytt.
- Det blir en väldig kamratskap. Vi är alla väldigt olika, men det är också en styrka, säger Kerstin Svensk Larsson och Gunnel Landin fyller i:
- Ibland kanske man inte vet hur man ska ta sig vidare i sitt måleri. Då finns kollektivet där med råd och hjälp.
De berättar att de har favoritpenslar och att det kan vara ledsamt om de kommer bort.
- Man brukar säga att det går att nöta på akvarellpenslar som på ett favoritläppstift, säger Birgitta Persson.
De går regelbundet på målarkurser för att bli bättre, utvecklas i måleriet och lära känna nya sidor i sitt konstnärskap.
- Man ska inte vara rädd för att gå på kurs. Alla är så upptagna med sitt. Det handlar verkligen inte om att visa upp sig eller att försöka bräcka varandra. Jag kommer ihåg att Karin var nervös en gång när hon skulle gå och måla hos en duktig kursledare men sen gick det jättebra, säger Kerstin Svensk Larsson.
Kollektivet pratar varmt om Karin, men känner av det tomrum hon lämnat efter sig.
- Hon är väldigt saknad, säger Birgitta Persson.