Makarna skilde sig 2018. Han flyttade tio mil bort medan hon bodde kvar i Katrineholm tillsammans med barnen. I dag är de båda barnen i tonåren.
Mamman berättar att pappan först försvann ur barnens liv men kom tillbaka i somras. Sedan dess har han, enligt mamman, umgåtts flitigt med sonen under hela hösten.
– I mitten av december hämtade pappan sin son i skolan, utan att jag visste om det, utan att skolan visste om det. Han var bara borta plötsligt, berättar mamman.
Efter det har sonen varit hemma vid ett tillfälle, dagen före julafton, för att hämta en kasse med kläder.
– Sedan dess har inte jag sett honom.
Nu har pojkens pappa gjort en flyttanmälan och pojken står skriven på samma adress som sin pappa.
– Pappan hävdar att sonen bott hos honom på heltid sedan december. Jag har sagt att han egentligen bor hos mig och att han går i skola här. Men det enda skattemyndigheten tittar på är dygnsvilan, säger hon och fortsätter:
– Jag har inte godkänt en flytt. Men de hänvisar bara till att folkbokföringslagen ser ut så. Jag tycker att det är helt befängt hur man kan rycka ett barn ur sitt sammanhang. Jag står helt maktlös.
Mamman har överklagat skattemyndighetens beslut och vill att de ska skriva tillbaka honom till ursprungsadressen.
– Skattemyndigheten måste vidga sina vyer. De kan inte bara dra ett barn ur sitt sammanhang. Det är helt orimligt.
Ingegerd Widell är verksamhetsutvecklare på Skatteverket. Hon berättar att ett barn alltid ska vara skriven på den adress som barnet bor på. Om föräldrarna vill ändra bostadsadress för barnet ska ansökan ska vara underskriven av båda föräldrarna.
Kan man ändra adressen för ett barn även om den ena föräldern inte godkänner det?
– Ja, det kan man. Då landar ärendet hos handläggaren som gör en utredning, för att komma fram till vilken adress som är den rätta enligt folkbokföringslagen.
Skattemyndighetens uppgift är enbart att titta på vilken adress barnet ska vara skriven på.
– Det är inte svårt att förstå den här mamman ett enda dugg. Först försvinner barnet och sedan försvinner barnet från hennes adress. Det är en så himla sorglig situation, så här ska ingen ha det, säger Ingegerd Widell och fortsätter:
– Även om den ena av föräldrarna har tagit barnet så innebär det en ändring i folkbokföringen. Skattemyndigheten kan aldrig utreda egenmäktighet mot barn. Det måste polisen göra.