Det har migrationsdomstolen nu avgjort i två lika men ändå så olika domar.
– Jag är glad för min familjs skull. Men jag är förvånad över att själv inte få uppehållstillstånd efter allt jag gjort för att anpassa mig, säger Juri Timofejev frustrerat.
Tidningens tidigare artiklar om 23-åringen har väckt starka läsarreaktioner mot hur migrationslagstiftningen tillämpas i hans fall.
Juri är född i Ryssland, men uppvuxen och fostrad som svensk. Under sina 14 år i landet har han gått i skola, skaffat sig ett yrke och heltidsjobb, fått vänner och ett ordnat socialt liv.
Här vill han stanna.
Men för domstolen väger statens intresse av reglerad invandring tyngre.
Fram till nu har Juris familj fått nej på alla ansökningar om uppehållstillstånd. Myndigheterna har lyssnat på asylskälen men inte tagit dem på allvar.
I stället har utvisningsbesluten haglat, vilket familjen parerat genom att gå under jorden. Under uppväxten levde Juri gömd i åtta år.
I fjol fick han avslag på sin första enskilda asylansökan som myndig. I samma andetag bestämde Migrationsverket återigen att brodern, mamman och styvpappan skulle utvisas.
Båda besluten överklagades.
Och då gav plötsligt migrationsdomstolen brodern och föräldrarna uppehållstillstånd.
Förvisso omfattas båda bröderna av Europakonventionens artikel 8 om enskildas rätt till skydd för privat- och familjeliv. Men lillebror är född i Sverige, Juri i Ryssland. Den ene är ett barn, den andre vuxen.
Utvisning av den yngre brodern, skulle enligt domstolen strida mot Sveriges konventionsåtagande.
Beslutet om Juri, fattat samma dag av samma domare, är det motsatta.
Även i hans fall finns ömmande omständigheter. Att utvisa honom vore att kränka konventionsskyddet, medger domstolen. Men det finns ett men.
En Europarättslig proportionalitetsprincip.
Den kräver att den enskildes intresse av uppehållstillstånd ska vägas mot statens intresse av att reglera invandringen. Och i det faller anser domstolen att Juri väger för lätt.
Slutsatsen är därmed att utvisning inte strider mot konventionens artikel. Domstolen inflikar också uppfattningen att Juri, med hänsyn till ålder, utbildning och kulturella koppling till Ryssland, skulle ha goda möjligheter att etablera ett nytt liv i födelselandet.
Det är trams, tycker han.
– Ryssland betyder ingenting för mig. Jag är ju svensk!