Den första december 1917 gifte sig Oscar Grönkvist med livskamraten Ester, född Kihlgren.
Vi har tidigare vid flera tillfällen haft anledning att beröra grundaren av metallindustrin i Katrineholm, smeden Gustav Robert Grönkvist. Han kom till Katrineholm 1886 och köpte en tomt vid Köpmangatan, där han uppförde en liten smedja att utöva sitt yrke i. Resten är historia, som man brukar uttrycka det.
Den lilla smedjan växte snabbt och blev en storindustri – Grönkvists mekaniska verkstad. Där tillverkades bland annat lantbruksmaskiner, som såldes av en annan pionjär inom näringslivet i Katrineholm – grosshandlaren August Kullberg.
Gustav Robert Grönkvists framåtanda var imponerande och verksamheten utvidgades löpande med nya produkter för världsmarknaden. I början av 1910-talet kastade han sig in i konkurrensen med självaste SKF i Göteborg, om tillverkningen av kullager. En patenttvist inleddes, som ledde till att Grönkvists mekaniska verkstad 1915 såldes till Göteborgsföretaget. Som bekant finns SKF fortfarande kvar på orten och har varit i drift i över 130 år vid det här laget.
Samma år som Grönkvist etablerade sin firma, 1887, föddes hans och hustrun Kristinas son Oscar Grönkvist. Han fick redan från vaggan uppleva den lysande utvecklingen av faderns industriverksamhet.
Oscar Grönkvist gick helt i faderns fotspår och utbildade sig för att så småningom överta ledningen för de företag fadern skapat. Han studerade bland annat vid KTH i Stockholm och på flera olika läroanstalter i Tyskland.
Han blev fabrikschef vid Grönkvists mekaniska verkstad 1913 och behöll den tjänsten även sedan SKF övertagit fabriken och var under några år även dess vd.
En period ägnade Oscar Grönkvist sig åt uppfinnarverksamhet och innehade som mest ett 40-tal in- och utländska patent.
Walla tegelbruk – ett av skötebarnen i Oscar Grönkvists yrkeskarriär.
År 1926 blev Oscar Grönkvist vd för Kullberg & Co och året efter erhöll han samma post i Tegelbruks AB Walla – Katrineholm och blev samtidigt chef för de kullbergska dotterbolagen Walla tröskmaskiner och Sandbäckens verkstäder.
Några år in på 1930-talet drabbades Oscar Grönkvist, trots sin relativa ungdom, av ohälsa och frånträdde sina direktörsposter hos Kullbergs och dess dotterbolag. Han skulle nu komma att ägna sig mestadels åt tegelindustrin.
Som katrineholmare var Oscar Grönkvist en tid även engagerad i lokalpolitik, både som ledamot i stadsfullmäktige och i drätselkammaren (ungefär som dagens kommunstyrelse).
Som ung student praktiserade Oscar Grönkvist på sin fars industri och passade då på att bygga sig en egen motorcykel, som förmodligen var den första i länet. Han kom även att delta i åtskilliga motortävlingar och var med och startade Katrineholms Motorklubb.
På porträttfotot av Oskar Grönkvist syns tydligt ärren på kinden. De är minnen från hans studietid i Tyskland, då han bland annat sysslade med mensurfäktning (utan ansiktsskydd).
Som ung deltog han i idrottstävlingar, både i Sverige och utomlands, kanske framförallt det senare. Under sin tyska studietid deltog han gärna i mensurfäktning (utan ansiktsskydd), vilket resulterade i ärriga minnen för livet.
I Hannover i Tyskland var han en tid ordförande i därvarande studentkår, en ovanlig utmärkelse för en utlänning. När Katrineholms Rotary Club bildades i mitten av 1930-talet blev Oscar Grönkvist vald till dess första president.
Ovanstående uppräkning utgör endast en del av alla de sammanhang Oscar Grönkvist figurerade i. Att beröra alla skulle snarare resultera i en bok, än en kort artikel i Kuriren.
Oscar Grönkvist levde ett intensivt, men inte särskilt långt liv. Den 12 september 1940, knappt tre månader före sin 53:e födelsedag avled han i sitt hem, sörjd av hustrun och de tre barnen.