– Det finns inte något att gömma sig bakom. Du är helt utelämnad till din röst och förmåga att underhålla. Det är en situation som många finner obehaglig, men jag tycker den är spännande. Det är artisteriets motsvarighet till att gå på slak lina – utan skyddsnät.
Ola Salo sätter ord på det mest utmanande med ett uppträdande i det lilla formatet. 11 och 12 juli står han och vännen tillika pianisten Christopher Dominique för den show på Dufweholms Herrgård som endast fyller ett begränsat antal personers kalendrar. 200 biljetter per kväll slussas ut till försäljning.
Med Christopher Dominique vid sin sida menar Salo att han kan dra igång i princip vilken låt som helst.
– "Dompan" hakar på. Och det använder vi oss av, inte minst när publiken får önska låtar. Vi känner varandra sedan länge och har lätt för att improvisera ihop. "Dompan" vågar skoja med mig, vilket jag tvingas hantera i stunden. Det bidrar till en del roligheter, säger Ola Salo och betonar att hans artisteri kretsar kring känslan av frihet och att allt är möjligt.
– Det är vad den här showen förmedlar i sina bästa stunder. Scenartisteriets alkemi handlar om att potentiellt pinsamma situationer alltid kan förvandlas till underhållning och glädje, om du bjuder på dig själv. Det hoppas jag publiken tar med sig hem. Det är applicerbart även på livet i vardagen. Det går inte att spela Allan utan hög volym och blinkande lampor i ryggen. Publiken genomskådar dig direkt.
Ola Salo har en personlig koppling till Katrineholm. Han har ingift släkt i regionen och hade tidigare ett lantställe utanför Strångsjö.
– Min fru Anneli är född och uppvuxen här, så jag har fått en stark relation till orten. Och så är jag ju ett fan av Tears och har verkat för att folk ska återupptäcka deras musik. Förra året plöjde jag Kerstin Ekmans Katrineholms-svit. Efter det känner jag mig ännu mer fördjupad i staden.
Vad vill du lyfta fram från tidigare upplevelser i Katrineholm?
– Tveklöst när jag fick spela med Tears på Safiren 2018. De var förband till mig, vilket kändes konstigt. I mina ögon är de legender. Jag fick även gästa deras gig och sjunga med dem. Det var oförglömligt.