I några minuter till gassar solen över de trettiotal skejtare som samlats för att åka i skejtparken vid Lokstallarna. Parken invigs den 1 augusti men redan nu susar brädor och BMX-cyklar runt i den 1 300 kvadratmeter stora och släta betongen.
Innan de tunga regndropparna faller och parken på ett ögonblick töms på folk – det är nämligen farligt att skejta i halka, hinner vi prata med ett par långväga gäster.
Stockholmarna Björn Gevert och Putte Svensson har tagit en dagstur till Katrineholm enkom för skejtparkens skull.
– Vi fick höra talas om en ny och bra skejtpark. Sedan har vi också sett bilder på ritningar av parken och det såg jättecoolt ut, berättar Björn Gevert.
Både han och Putte Svensson närmar sig 50-strecket och kallar sig "gubbskejtare". De är noga med skyddsutrustningen.
– Jag har fått några hjärnskakningar genom åren, berättar Putte Svensson och framhåller vikten av att bära hjälm.
De gillar skejting för att det både är roligt och jobbigt.
– Det påminner om många andra sporter som skidor och surfing men det är lätt att ägna sig åt. Ska man surfa måste det finnas vågor men det är alltid lätt att komma till en park och skejta. Om det inte regnar förstås, säger Björn Gevert.
Björn, som till vardags jobbar med IT övar just nu på "front side och back side air".
– Man kör upp mot kanten, tar tag i brädan och vänder runt i luften.
Hemma i Stockholm skejtar de oftast i Högdalen eller Orminge.
– Det är svårt att få tillfälle och skejta i Stockholm eftersom det är många små barn på cyklar som åker i skejtparkerna, säger Björn som tror att många Stockholmare kommer att hitta till skejtparken i Katrineholm.
– Det tar inte mer än en och en halv timme att ta sig hit.
Medan regnet fyller den djupa poolen i skejtparken åker stockholmarna mot Djulö för ett dopp i det blå. Men några pojkar på BMX-cykel har bestämt sig för att stanna kvar.
– Vi väntar till det har slutat att regna och sedan kan vi cykla igen, säger Janar.