Det säger Niklas Möllberg när vi ses nere vid den ännu oinvigda men välbesökta skejtbanan vid Lokstallarna.
Han tillhörde den första vågen av skejtare i Katrineholm. En väns pappa kom hem med en skateboard i present till sonen, och det blev startskottet för den nya favoritsysselsättningen. Det som började med ett trevande teståk på en grusig väg vid Talltullen utvecklade sig snart till mer våghalsiga eskapader.
– Vi ville åka fort, och gärna slalom. Gatstubergsbacken åkte vi nedför ett antal gånger, säger Niklas Möllberg.
I början använde de mest brädorna som ett transportmedel, "det var före moppens tid" som Niklas Möllberg förklarar det. Då hastigheten var viktig byggde och experimenterade de själva en hel del. Med avsågade långa brädor skapade de tidiga versioner av dagens "long boards". Snart upptäckte de även skate-magasinen från USA, och med dessa kom olika bilder på tricks och skejtbanor. En ny dimension av skejtandets möjligheter öppnades för dem.
Vännerna bildade Katrineholms första skejtklubb, Kamikaze Skateboard Club . 1980 skickade de in en skrivelse med en ritning bifogad till kommunen där de efterfrågade en skejbana.
– Det var en mindre bana, som en pool ungefär. Jag visste att jag inte fick ta i för mycket, säger Niklas Möllberg om ritningen.
De fick aldrig något svar. Niklas Möllberg beskriver att kommunen på den tiden såg skejten som en fluga, en leksak och något som ungdomarna snart skulle överge.
Nu, 34 år senare, sätter Niklas Möllberg på sig skydden och tar sin första åktur i Katrineholms nya skejtpark. Han skejtar inte lika ofta nuförtiden, men att testa den här banan kunde han inte motstå.
Skejtparker har de senaste åren börjat dyka upp över hela landet, och de drar många så kallade skejtturister. Niklas Möllberg tror att parken i Katrineholm kommer att dra många hit, förmodligen från hela norden. Framtiden för skejtandet ser ljusare ut än någonsin.
– Om fem år kommer vi att ha en generation uppväxta med dessa parker, och de kommer att vara fantastiskt duktiga.