De flesta som har någon anknytning till Katrineholm och trakten däromkring, vet vid det här laget att tätorten har järnvägen att tacka för sin existens. Den 3 november 1862 invigdes Västra stambanan och Katrineholms station blev en av många på sträckan mellan Stockholm och Göteborg.
Det var dock fyra år senare, 1886, som avgjorde att det var just Katrineholm som blev största orten i trakten och inte till exempel Valla eller Vingåker. Då invigdes Östra stambanan mot Norrköping och vidare söderut och en järnvägsknut hade uppstått i Katrineholm.
Lockade av det gynnsamma läget beträffande infrastruktur började så småningom driftiga personer inom industri- och näringsliv söka sig till det lilla nybyggarsamhället.
Först ut var Carl Fredriksson som redan 1876 startade sin snickerifabrik, med tolv anställda och ett fåtal maskiner. Drygt tjugo år senare hade fabriken 275 anställda och tillverkade möbler och monteringsfärdiga trähus för världsmarknaden.
Några år senare kom grosshandlare August Kullberg, som så småningom blev en av de allra största beträffande försäljning av lantbruksmaskiner.
År 1886 kom den unge smeden Gustav Robert Grönkvist till orten och startade en, till att börja med blygsam, verksamhet i en liten smedja. Verksamheten växte och blev till Grönkvists Mekaniska Verkstad, som 1915 övergick till Svenska Kullagerfabriken, som än i dag är ett av Katrineholms dominerande företag.
Men frågan är: Vad fanns innan i Stora Malms nordvästra hörn?
Svaret är att även om platsen inte tillhörde socknens bördigaste jordbruksmark – snarare tvärtom – fanns det många gårdar och torp i och omkring det som idag är centrala Katrineholm.
På en odaterad, men gammal karta i kommunarkivet, finns gårdarna utmärkta med sin dåvarande stavning. Bland annat finns där Gärtrudboda, Larstårp, Lööfåsen, Malinboda, Stensäter och Mauritztårp. De båda sistnämnda, Stensätter, som låg där Kullbergska huset nu ligger och Mauritztorp vid Trädgårdsgatan, var de gårdar som främst fick släppa till mark åt järnvägsbygget.
Stensätter försvann redan under sent 1800-tal, medan mangårdsbyggnaden vid Mauritztorp, revs under 1900-talets andra hälft. Andra gårdar som fanns kvar in i modern tid var Malinboda i nuvarande bostadsområdet Laggarhult och Lasstorp norr om staden, som var lantbruk ända fram till 1979.