Söndagen den 12 juni 1955 slog en nyhet ner i Katrineholm. Den slog ner med det oväntades brutala kraft. Allan Dahlander, disponent vid Katrineholms Träförädlings AB, hade under tidig morgon hastigt avlidit av en hjärtattack. Så sent som dagen innan hade han varit i full verksamhet på det stora företag han var ledare för.
Träförädlingen var Katrineholms äldsta större företag om man betänker att det hade tydliga kopplingar till Fredrikssons Träförädling, som startade 1876. Carl Fredriksons snickerifabrik var belägen mitt i det som idag är stadens centrum, medan sågverket där Dahlander var chef låg vid Fågelgatan på östra industriområdet.
Allan Dahlander föddes i Östergötland den 19 april 1894 och var således endast 61 år gammal då han rycktes bort. Redan som liten kom han till Katrineholm, där fadern jobbade vid järnvägen och modern drev speceriaffär.
Efter skolstudier i Norrköping specialiserade sig Dahlander på trävarubranschen, bland annat genom studier i Paris 1913/14. Då första världskriget bröt ut 1914 återvände han till Sverige och barndomsstaden där han blev försäljare vid Fredriksons snickerifabrik. Där blev han så småningom kamrer och 1929, tre år efter att firman omvandlats till aktiebolag, blev han företagets disponent.
År 1933 förvärvade han företaget tillsammans med byggmästaren August Eriksson och 1941 även Forssjö Nya Trävaru AB, som han sedan drev tillsammans med Erikssons söner-bröderna K-A, Claes och Valter Malmnäs.
I sin bransch ansågs Dahlander vara en av landets främsta experter på trävaruexport-marknaden. Han tillhörde styrelserna i en rad branschnära föreningar till exempel Svenska Lådfabrikanternas Förening.
Som representant för Folkpartiet satt Allan Dahlander en period i stadsfullmäktige och anförtroddes också en rad andra politiska uppdrag. Han var bland annat ledamot av taxeringsnämnden, hyresnämnden, arbetslöshetsnämnden samt styrelsen för Hanna Anderssons donationsfond.
Han var även ordförande i musiknämnden (Ja, det har funnits en sådan), ett uppdrag som han med tanke på sitt speciella intresse för sång och musik var särskilt hängiven. Han var själv aktiv sångare i både manskören och kyrkokören. I manskören var han även ordförande en tid.
I dödsannonsen ber hustrun och barnen att man i stället för blommar kan bidra till musiklivets bästa.