Spetebyhall är en slottsliknande byggnad i närheten av Spetebysjön, längs vägen mellan Valla och Lerbo. Det var arkitekten Emil Langlet och hans hustru Mathilda, som lät uppföra huset i början av 1870-talet.
Läget var noga utvalt för den som vill bo på landet, men ändå ha nära till Sveriges och Europas metropoler. Detta var möjligt tack vare närheten till den tämligen nyinvigda järnvägsstationen i Valla, endast några kilometer bort.
Redan på 1650-talet flyttade en av medlemmarna i familjen Langlet från hemlandet Frankrike till Sverige och Borås, där han startade ett färgeri. Hans namn var Philippe, vilket skvallrar om att han var äldste sonen i sin generation. Första sonen i familjen Langlet bar alltid det namnet.
Vi hoppar vidare till 1800-talets Spetebyhall och makarna Langlet. Mathilda, född Söderén, var en mångfacetterad författare, som producerade alster av många olika karaktärer. Bland mycket annat producerade hon några av landets tidigaste barnböcker.
Emil och Mathilda välsignades med fyra söner under loppet av sex år. Deras namn var Filip, Abraham, Alex och Valdemar. Vi ska här fördjupa oss lite extra i den sistnämnde Valdemar (1872-1960), som nog får sägas vara den namnkunnigaste av dem. Detta trots att hans tre äldre bröder också blev framstående inom sina gebit. En var civilingenjör (Filip), en kemiprofessor (Abraham) och en konstnär (Alex).
Valdemar visade prov på sin begåvning redan i unga år, han blev student vid 16 år och fil.kand. I Uppsala vid 22. I Uppsala lärde han sig dessutom det nya, och tilltänkta, världsspråket esperanto.
Sin journalistiska bana inledde Valdemar Langlet under en resa på den ryska halvön Krim på 1890-talet. Där skildrade han sin resa genom en rad artiklar i svensk press.
År 1899 gifte han sig med 23-åriga Signe Blomberg, från finska Åbo. Äktenskapet lär ha varit lyckligt, men fick ett sorgligt slut 1921, då den vackra hustrun avled, endast 45 år gammal. Valdemar drabbades hårt av hustruns bortgång och arbetade dag och natt, för att orka leva med sorgen.
1923 reste han som första konservativa tidningsman till det röda Sovjetunionen. Där mötte han den 24 år yngre Nina Borovko, som han inbjöd till en årslång vistelse i Sverige, en vistelse som utsträcktes till att vara livet ut. Tycke uppstod och det gifte sig 1925.
Valdemar Langlet var under sin journalistgärning redaktör för en rad svenska tidningar, men hann även med ett stort antal resor. Under en av dessa stannade han hela 14 år i Ungern och det var där han utförde det som gjort att vi minns honom, inte bara som en ovanligt begåvad man med många järn i elden.
I mars 1944 startade det nazistiska Tyskland sin förföljelse av för dem misshagliga personer i Ungern. Langlet var med om grundandet av Svenska Röda Korsets hjälporganisation i Ungern. Under stor fara för eget liv de med olika metoder rädda flera tusen människor undan förintelsen.
Den 2 september 1945 kom Langlet och hans hustru, som varit med i Ungern hem till Sverige. Här lyckades han med olika metoder samla mat. Kläder, sjukvårdsutrustning med mera som skickades med de vita bussarna till behövande i Ungern.
I Ungern har man än i dag inte glömt sin välgörare. Både en gata och en stor skola bär hans namn.
Valdemar Langlet gick ur tiden den 16 oktober 1960. Han vilar på Lerbo kyrkogård.