Någonting hände under den tidiga hösten 2015, som ökade människors vilja att hjälpa och som fick hjälporganisationer att häpna. Engagemanget bottnade i människors flykt genom Europa. Plötsligt var krisen nära.
– Bilden på den drunknade lilla pojken Alan Kurdi fick fler att förstå vad som pågick i världen. Men det handlade också om de återkommande rapporterna och reportagen som behandlade ämnet, man blev berörd, säger Peter Heibrandt, sekreterare på Röda korset i Katrineholm.
Under den tidiga hösten förberedde sig han, ordföranden Katrine Plan och de övriga Röda korset-representanterna så gott de kunde. Till exempel höll styrelsen utbildningar i krisberedskap.
– Vi arbetade efter scenariot att det skulle komma många flyktingar till Katrineholm, och planerade genom att avsätta pengar till det eventuella mottagandet och sorterade upp kläder som kunde skänkas. Vid krissituationer ska vi vara redo, säger Katrine Plan.
Intresset bland katrineholmarna för att bidra sköt i höjden. Under september och oktober ifjol gavs det pengar till Röda korset som aldrig förr.
– Människor kom in till vår mötesplats för att ge pengar och våra bössor i affärsdiskarna fylldes på ett par dagar. Jag minns en dag när vi inte hade hunnit vara ute med bössorna ännu, när jag gick ut på gatan fanns det givare som väntat och frågade var vi hade hållit hus, säger Katrine Plan.
Röda korset i Katrineholm slog sina insamlingsmål med råge. Totalt samlades närmare 700 000 kronor in under fjolåret, vilket var en ökning med 30 procent jämfört med året innan. Men också intresset för att hjälpa till på andra sätt ökade.
– Vi hade omkring tio nya volontärer här på en informationskväll. De har bland annat hjälpt till med våra språkkaféer.
Enligt Katrine Plan och Peter Heibrandt hänger folkets medvetande kvar efter fjolårets dramatiska månader.
– Ögonen öppnades i samband med krisen. Det är fortfarande förhållandevis lätt att rekrytera nya månadsgivare och att rekrytera frivilliga.