Vi har knappt hunnit träffats innan tidningens reporter blandar ihop bröderna Flink med varandra. Arvid, 15, och storebror André, 17, är vana vid förvirringen.
– Det händer hela tiden, försäkrar de vänligt.
De så kallade motorburna ungdomarna möter upp utanför familjens garage i Ålsäter. Medan kvällssolen börjar lägga sig över grusplanen bredvid passar vi på att ta bilder på deras nytvättade a-traktorer, vars lack lyser i det varma skenet.
Båda fordonen är ombyggda Volvomodeller – Andrés bil är en gammal Duett från 1960 och Arvid har en V70 från 1998. Men de är egentligen inte så noga med äganderätten.
– Vi delar typ bilar och kör ofta varandras, meddelar Arvid.
För att gå till botten med tonåringarnas motorintresse behöver man inte vända blicken långt. Pappa Daniel, vars garage lätt kan misstas för ett väl kurerat veteranmuseum, ger en tydlig fingervisning.
– Pappa har alltid hållit på med bilar så vi har alltid haft fordon omkring oss. Garaget har alltid varit en plats vi har varit i, fanns det något att göra hjälpte vi gärna till, berättar André.
– Vi har alltid längtat efter att ta traktorkort och körkort, lägger brorsan till.
De är heller inte ensamma om att hålla på med bilar i området: det finns många likasinnade i både Ålsäter, Marmorbyn och Vingåker. Men bröderna Flink ser inte mängden epa-ungdomar som en tävling.
– Det är en livsstil, vi går inte in för att vara bättre än någon annan, säger André.
De verkar inte heller uppleva någon konkurrens mellan varandra, inte ens under uppväxten. Ingen av dem kan komma på något tillfälle när de har slagits. Även Arvids flickvän håller med om att de är annorlunda på det sättet jämfört med andra brödrapar.
– Vi har liksom aldrig bråkat. Vi hänger väldigt mycket med varandra, det har vi alltid gjort. Vi har alltid haft varandra, säger Arvid utan omsvep.
Känslan av gemenskap tror de kommer från det djupa samarbete de alltid har haft i sin hobby. För det är inte bara själva körandet som lockar.
– Man kan skapa så mycket med bilar. Vi har båda mycket idéer och vill prova saker. Vi gillar allt: byggandet, lagandet, körandet. Vi har försökt göra allting själva eller frågat pappa, säger André.
Men att bygga sina egna bilar kräver både tid och pengar, även om man gör det mesta av jobbet själv. När deras orangea Volvo Duett köptes för 8 000 kronor var den knappt mer än ett chassi och krävde mycket jobb för att bli färdig.
– Duetten har nog gått på runt 50 000, då är det minus lackeringen som pappa har gjort. Han har jobbat som billackerare, annars hade det nog varit det dubbla. V70:n kanske har gått på 20 000, säger André.
Det är snart dags för storebror André att börja öva på teori-delen till körkortsprovet. Körningen är han inte speciellt orolig över. Han fyller 18 i februari och jag undrar om lillebror känner sig bitter över att själv ha två år kvar.
– Nejdå, jag får ju båda bilarna för mig själv då, säger han leendes.
André har faktiskt redan en "riktig" bil på gång. Det är en svart Mercedes som just nu står upphissad i garaget.
– Vi har ärvt den från morfar. Den har ett stort värde för oss eftersom den har funnits i släkten. Men den har stått länge så den behöver lite jobb.
Sättet han säger det på skvallrar om att det är ett jobb han i högsta grad ser fram emot.