Med sjumilakliv går bygget av torghuset framåt. I april började pålningsarbetet och nu är två våningar på plats.
– Vi räknar med att vara i hamn med betongstommen fram till jul. Dilemmat med det här är snön och att behöva skotta, men när vi får upp takstolarna är vi inte lika beroende av vädret. Den här veckan har vi lagt bjälklaget för fjärde våningen och nu ska det upp ett takbjälklag och en terrass, berättar Anders Malmberg som är platschef på Tegelstaden bygg.
Sakta men säkert växer trapphusen fram, två till hyresgäster och ett trapphus för bostadsrätter. Till varje våningsplan går det åt omkring 220 kubik betong.
I bottenplan blir det tre affärslokaler och en restaurang. Än så länge är Joan's filial en betongöken, men när Anders Malmberg berättar växer bilder fram.
– Det kommer att bli två etage och öppningsbara skjutpartier i glas mot torget.
Malmberg säger att hans roll som platschef förenklas av att det är ett rutinerat bygglag som arbetar med torghuset.
– Vi har byggt åtta, tio såna här hus ihop, så det är självspelande. Alla vet sin roll och det underlättar enormt, säger Anders Malmberg.
Det här ett bygge som alla känner till och talar om. Hur känns det att vara en del av det?
– Man brukar alltid få läsa i tidningen vad folk tycker och tänker innan man kommer igång, men ofta brukar kritiken vända när det väl är klart. Det här huset kommer väl vara omtalat i historien, men det är först efteråt man tänker på det. Det var nån kväll jag gick förbi Violenhuset som vi har byggt och jag såg hur det lyste i alla fönster. Då kom känslan över mig av hur fint det blev och hur väl det smälte in med gatstumpen, säger Anders Malmberg.
Nu är bygget uppe på en sån höjd att det börjar mödosamt med alla trappsteg upp och ned. I närtid ska bygghissen monteras,
– Hissen är vår egen, men montaget köper vi in. Man ska inte hålla på med grejer man inte är bekväm med, säger Anders Malmberg.
Tar man alla trappsteg upp till nuvarande högsta punkt hamnar man 16 meter upp med panoramautsikt över stan. På taket jobbar bland andra snickarna Oliver Pettersson och Niklas Spjut, men höjdskräck har de inte anlag för.
– Nej, om det är gungigt är det otäckt, men inte annars, säger Oliver Pettersson.
Utspridda på backen ligger färdiggjutna trappor i sick sack, som på en Dalimålning. Trapporna och plattbjälklagen med ingjuten armering, levereras färdiga, däremot gjuts väggar när Kuriren hälsar på. Det rasslar när två ton betong forsar ner i gjutformen. Det går åt sju och en halv kubik till väggen.
Den gigantiska byggkranen, som lyfter betongen upp till gjutningen, kan maximalt lyfta 16 ton. Den styrs av Ola Larsson via kranradiolådan han har på magen. Det är garanterat svindlande svårt, men ser lekande lätt ut när Ola Larsson rattar sina joysticks.
– Jag har hållit på med det här i nästan 20 år, så det sitter i ryggmärgen. Man svänger kranarmen med en spak och med den andra styr man upp och ner.
Ola Larsson har varit med sen byggstarten i våras och berättar vad som är svårast med att köra byggkran.
– Det är att inte tappa tålamodet. En förare måste ha ett jäkla tålamod, vara flexibel och kunna lyssna. Bara på det här lilla bygget är det ju 30 olika personligheter och man ska passa in med alla.
Ola Larsson landar ännu ett halvt ton armeringsjärn på taket. Över bygget dånar Bruce Springsteens "Born in the USA" och torghuset är ett steg närmare målgång.