Vid krematoriet på Skogskyrkogården i Katrineholm kommer vaktmästaren Bo Jakobsson gående med en skottkärra. Under många år har han och kollegorna jobbat med att gräva ner implantat, till exempel höftproteser av titan, eller nitar och beslag från kistorna, i samband med begravningar. Metallen, som blivit över efter kremeringar, och inte får plats i urnan hamnar tre meter under marken inom begravningsplatser.
– Det ligger nergrävt lite överallt. Det handlar om dyr metall, det känns vansinnigt att gräva ner det, konstaterar Bo Jakobsson, som välkomnar den återvinning av metallen som regeringen nu vill tillåta.
Enligt begravningslagen i dag, ska metall från avlidna som blivit över efter kremering, förstöras eller grävas ner. Syftet med den nuvarande lagstiftningen är att värna om respekten för den avlidne och att, av etiska skäl, se till att kvarvarande metalldelar inte blir föremål för handel på metallmarknaden.
Men regeringen anser nu att återvinning av metall efter kremeringar är både mer miljövänligt, och ett mer "pietetsfullt sätt" att ta hand om metallföremålen, skriver kulturdepartementet i ett lagförslag som riksdagen ska bestämma om i maj. Bo Jakobsson håller med om det.
– Jag ser metall som något som tillförts kroppen, inte som något naturligt. Återvinning mår ju dessutom både miljön och plånboken bra av, säger han.
Regeringen konstaterar i sin proposition också att det finns en risk att nedgrävd metall kommer i dagen efter gravsättning, till exempel när gravrätten löper ut efter 25 år, eller i samband med att nya gravar grävs.
Något sådant har Bo Jakobsson aldrig upplevt men han tycker att det är väldigt viktigt att förändringen hanteras seriöst, om lagförslaget går igenom.
– Jag tänker på kontroll av firmor som köper upp metaller. Det finns alltid lycksökare. Och för egen del kommer vi ju också behöva se över säkerheten och kanske låsa in metall.