Vårt möte med Jenny Cronholm får bli över telefon, under en andningspaus mellan alla pågående projekt och inför slutspurten med musikalen "Legally Blonde". För stunden är hon hemma i bostaden - i sitt kära Katrineholm.
Hon har pluggat på andra håll i landet, men alltid återkommit till hemstaden. Och nu har hon och familjen inga planer på att bryta upp.
– Det finns ingen annan stad som kan mäta sig med Katrineholm, säger hon sakligt och min nästa fråga blir hängande lite i luften. Skojar hon nu?
– Nej, men allvarligt, stan är en så lagom blandning av trygghet och spänning. Det går att göra mycket här, man kan förverkliga drömmar. Nej, det är ju ingen Broadway, men oftast är de teaterprojekt jag vill göra genomförbara. Större städer drunknar fullkomligt i kulturevenemang.
Teaterlivet i Katrineholm är väldigt levande, konstaterar hon med glädje, och räknar upp mängder av kommande evenemang och återkommande, populära höjdpunkter.
– Här finns verkligen allt, och publiken kommer.
– Och, tillägger hon för att återknyta till det där om trygghet, i Katrineholm kan man fortfarande promenera relativt riskfritt hem om kvällarna. Det är verkligen en förmån.
Teaterintresset har inte alltid funnits där, vilket är lätt att tro med tanke på det enorma engagemang Intresset väcktes först när Jenny som 19-åring visades in på teaterspåret av en kompis - och blev kvar.
– Först spelade jag själv, jag visste ju just inte vad mer man kunde göra inom teatervärlden.
I dag, som teaterpedagog, har Jenny ett finger med i väldigt mycket. I tjänsten ingår det mesta från att ordna sångstunder på förskolor, introducera teater och drama för lågstadieklasser och arrangera skrivarkurser för barn - till att hålla i enorma teaterprojekt med 400 medverkande i alla åldrar.
– Jag har världens roligaste jobb, förstår du. Och det är inte enbart för mitt eget höga nöjes skull jag är så engagerad. Mitt mål är att varenda individ jag arbetar med ska känna sig upplyft, sedd och stark när vi skiljs åt. Teater och kultur kan verkligen få människor att må bra.
Ovanpå sitt heltidsjobb är hon ordförande i Riksteaterns lokalförening och ser till så att "det kommer fräsch teater utifrån också".
– Och sen har vi Teater Orka -min hobby. Vi sätter upp ett par projekt per år med ett 30-tal medverkande teateramatörer. Om någon månad är vi klara med vår senaste uppsättning, "Till döden förenar oss åt", som jag skrivit manus till och regisserat och som är ett samarbete med Kannibalteatern.
Teater på jobbet, teater på fritiden och teater mest hela tiden i tankar och kalendrar. Vilar hon nånsin? kan man undra.
– Jodå, jag vilar nog ibland. Jag måste tänka mig för hela tiden, det är ju så mycket som är kul och det är lätt att jag tar på mig för mycket. Jag gillar att ha mycket omkring mig men om man bara stressar runt blir ju faktiskt ingenting roligt till slut. Jag har sett folk i min närhet hamna i utbrändhet och dit vill jag absolut inte.
Hon är antingen på eller av, konstaterar Jenny Cronholm. Full fart och massor av energi, eller ingenting.
– När jag får till balansen är det kul att vara jag. Och du ska höra vilka underbart roliga konversationer jag kan ha i mitt huvud medan jag skriver, när rollerna skapas.
Det är mitt under en stund av ingenting som Eskilstuna-Kuriren får sin intervju. Jenny är hemma hos 2,5-årige sonen, som lyckligt pockar på uppmärksamhet och vägrar acceptera att mamma är något annat än närvarande till hundra procent.
– Så måste det få vara ibland. När hjärnan jobbar för fullt mest hela tiden är det himla skönt att bara vara, sova länge på morgonen, njuta av min lille son och skrota runt i pyjamas halva dagen.
Kruxet är bara att hon tycker det allra mesta i aktivitetsväg är fantastiskt roligt.
– Jag följde med min man och golfade nyligen - och tyckte förstås det var jättekul. Men det finns bara ingen plats för en ny hobby i mitt liv. Tyvärr.
Speciellt inte i dessa dagar, med premiären av årets musikal för dörren. Kulturskolan och kulturföreningen Dud sätter vartannat år upp en musikal med eleverna på musikallinjen, ett alltid lika roligt uppdrag. I år är det inte bara extra roligt, det är extra tufft.
– Jag börjar tidigt leta efter lämpliga manus som passar vår unga ensemble, och när jag läste detta skrattade högt, vilket händer väldigt sällan. Det var så himla rolig dialog, ett riktigt glädjepiller med sensmoral. Jag köpte rättigheterna.
Något hon aldrig skulle ha gjort om hon insett hur avancerad "Legally Blonde" är att spela och sätta upp. Hela den unga ensemblen har fått händerna fulla.
– Just nu fattar jag inte hur det ska gå. Men det kommer att gå, det är det roliga, och eleverna är fantastiskt duktiga. De vet ju inte hur svårt det är, de bara kör på, medan vi vuxna bekymrar oss. Ingen som ser föreställningen kommer att förstå hur svettigt vi haft det, skrattar Jenny Cronholm.