För fyra år sedan tog Mats Karlsson Frölund en tjänst på KTC Gymnasiet i Katrineholm. Ingen mer väntan på kalla perronger och nära till jobbet. Plötsligt fanns ny tid och energi. Dessutom fanns det ett tomt garage hemma i Nävertorp som lämpade sig dåligt som just garage. En instruktionsvideo ledde till en annan och snart var han fast i silver-träsket.
– Man kan lära sig nästan vad som helst på egen hand i dag. Det märker jag i skolans värld också. En del elever har lärt sig programmering hemma och kan massor redan när de börjar hos oss, säger Mats Karlsson Frölund, som arbetar som lärare.
Garaget började sakta fyllas upp med slipmaskiner, hammare i en mängd olika former, pincetter och tänger. Det förvandlades till en ljudisolerad oas där musiken dånar och saker får ta tid.
– Jag kan sitta och pyssla här nere utan en tanke på tiden. Plötsligt är klockan tre på natten.
Musiken är ett måste när Mats skapar och den som beställt smycket sätter tonerna. Smyckena blir bra när musiken är bra – och när den inte är det – men arbetet är roligare till schyssta toner.
– Ibland är det riktig skitmusik, men jag lyssnar ändå. Jag gillar när Peg Parnevik väljer musik i P3 på kvällarna. Det brukar vara en bra blandning mellan gammalt och nytt.
Mötet mellan det gamla och det nya skapar spännande kontraster även i smedjan. Traditionellt smide bygger bland annat på att det smälta silvret formas, skärs och bearbetas till rätt form innan det slipas och putsas. En modernare metod är att tillverka en digital modell av smycket som sedan skrivs ut i en 3D-skrivare. Plastmodellen placeras i en liten metallbehållare fylld med ett sandliknande material. När metallen sedan hälls över ringen smälter den ned, men lämnar en perfekt mall som silvret kan stelna i. Ut kommer en grov kreation som slipas i fyra steg innan det åker in i en mixerliknande maskin tillsammans med puttsmedel som tar glansen till nya höjder.
– Här har jag blandat silver och koppar, säger han och visar upp en länk av ihopflätade silvertrådar.
Koppartråden speglar sig i silvret och ger smycket en varmare ton. Experiment som det här håller intresset uppe. Med åren har skapelserna och teknikerna blivit mer avancerade. Ett tillfälligt projekt är att lossa de vinröda stenarna i ett par manschettknappar för att sedan placera dem i ett egentillverkat halsband.
Hans kreationer kan ses lite varstans i stan. De figurerar på fingrar, i öron och runt halsar. Bra reklam, har det visat sig. Beställningarna rullar in och ibland säger han nej. Arbetet bygger på lust.
Kunderna får ofta själva köpa metallen, i synnerhet när det handlar om guld.
– Då vet de precis vad det kostar. Guld är till exempel inte speciellt billigt och då vet de vad de betalar för det arbete jag lägger ned, säger han.
Det har blivit både ett och två smycken i guld, bland annat flera vigselringar, men inget går upp mot det mer tåliga silvret. Guld är mjukt och alldeles för besvärligt att både bära och smida, tycker han.
Kyrksilver har en särskild plats i silversmeds-gemenskapen. Stora handgjorda pjäser som kräver sin smed. Om han någon gång ska gå en kurs utanför cyberwebben skulle det vara hos någon god nog för kyrksilver. Tills dess håller han sig till att experimentera hemma i garaget med musiken dånande från stereon intill arbetsbänken.