Februarisolen har riktat strålkastaren mot de värdigt åldrade faluröda kåkarna vid Stora Djulös vandrarhem och en sällsam frid vilar över nejden.
Vid Stora Djulö mornar sig vandrarhemmet långsamt efter vinterdvalan. Februarisolen har riktat strålkastaren mot de värdigt åldrade faluröda kåkarna och en sällsam frid vilar över nejden.
I Sandbäcksstugans spröjsade fönster står sömnrufsiga pelargoner i väntan på omplantering. På kökssoffans fårskinn har pudlarna Milou och Alice slumrat till.
– Det har varit vandrarhem här sedan 1960-talet och det är jättekul att miljön bevaras och är öppen för alla. Vandrarhemmet är en fredad zon där tiden har fått stå stilla. Det är en oas av tystnad och lugn och de som kommer hit uppskattar att det ligger i skymundan, säger Maria Svärd Ndoye som har varit vandrarhemsvärd sedan 2002.
– I början av 2000-talet bodde jag och min dåvarande man i Stockholm och vi ville driva vandrarhem. Vi ringde Svenska turistföreningen och det fanns två lediga vandrarhem som behövde värdar, ett i Borgholm och Stora Djulös vandrarhem. Katrineholm var perfekt för oss, berättar Maria Svärd Ndoye.
2007 blev hon katrineholmare på heltid och vid sidan av vandrarhemmet arbetar hon som musiklärare på Nyhemsskolan.
Sedan 2015 delar hon ansvaret vid Stora Djulö med barndomsbästisen Cecilia Holmgren. Hon bor i Stockholm, men somrarna tillbringar de tillsammans som vandrarhemsvärdinnor.
– Jag älskar att vara här och det är ett skönt avbrott från Stockholm. Jag längtar till de första helgerna i april när vi börjar fixa här vid Stora Djulö, säger Cecilia Holmgren entusiastiskt.
Under pandemiåren har pausknappen varit intryckt för de sommarkurser i djembetrumma och västafrikansk dans, som Maria Svärd Ndoye brukar hålla.
– Vi har fått ha is i magen och hoppas att folk vågar boka nu när vi drar igång igen, säger hon.
Nu är duon laddade inför sommarsäsongens återgång till det normala.
13-årige mellanpudeln Milou trivs lika bra vid vandrarhemmet som matte Cecilia Holmgren och hennes bästis Maria Svärd Ndoye.
Redan har de märkt av de hävda restriktionerna. Bokningar inför bland annat sportcuper har börjat ticka in.
– Vi hoppas verkligen på den här säsongen efter pandemin. Jag har gått en yogautbildning och tänkte hålla klasser ett par gånger i veckan under sommaren, berättar Cecilia Holmgren.
Vandrarhemmet, med 24 platser, driver de som franchisetagare åt Svenska turistföreningen.
– Det känns tryggt att ha STF i ryggen. De är en stor kanal ut för oss och händer det något backar de upp oss, förklarar Maria Svärd Ndoye.
Vintertid stängs två av tre hus av, men när värmen återvänder fylls gästlistan på.
– Vår säsong är ganska kort och det är framför allt under sommarlovet som vi har många gäster. På vintern går det på halvfart, men vi har öppet året om mot förbokning. Själen behöver ett stilla rum och allt fler söker lugnet och stillheten här, berättar Maria Svärd Ndoye.
Snart är det dags att väcka de sömnrufsiga pelargonerna ur vintervilan.
Även om vandrarhemsnätter signalerar självhushåll och egna sängkläder, säger Cecilia Holmgren att trenden har svängt mot mer bekvämlighet.
– Även våra gäster förväntar sig service och vill betala extra för lakan, städning och frukost. Vi försöker vara flexibla och brukar hämta våra gäster på järnvägsstationen, då det är dåliga förbindelser hit. Vi har många stammisar och på somrarna hittar många mammor hit med sina barn, berättar hon.
En av somrarnas höjdpunkter är Gabriel Forss körhelg, som i fjol höll till bakom vandrarhemmet.
– Deltagarna bor hos oss varje år och de här damerna är så härliga och spralliga redan när de kommer, säger Maria Svärd Ndoye med ett varmt leende.