"Har du Tinder för att söka ny pojkvän?" "Vad är din främsta önskan när det gäller Sveriges riksdag?" "Varför tror folk att homosexuella killar tänder på allt som har snopp?" "Vad känner du?" Det är exempel på några av de många frågor som en 40-årig man skickat via mejl till förbundsordföranden i en rikstäckande organisation. En del frågor är mycket personliga och av sexuell karaktär. När han inte får svar skriver han:
"Nu är mitt tålamod SLUT. Jag tänker inte radera ditt nummer förrän jag fått svar på två frågor jag har till dig".
Förbundsordföranden svarar ändå inte, varpå 40-åringen börjar kontakta ordförandens vänner och släktingar. 40-åringen kallar sig i de kontakterna för journalist, publicist eller författare och säger att han skriver en bok om ämnen som rör förbundsordförandens verksamhet. Han sms:ar och ringer, skickar mejl.
En rad andra personer har utsatts på samma sätt. Mängder av kontaktförsök har gjorts, från vad som synes vara flera olika konton och adresser och telefonnummer.
40-åringen vårdas på Karsuddens sjukhus sedan 2021. Han dömdes 2019 till rättspsykiatrisk vård för ett stort antal ofredanden av olika personer. Bland annat hade han kontaktat en nyhetsreporter och bett denne om bilder när han gjorde "killevippen". Reportern förstod inte vad som menades, men blev sedan överöst av sms och mejl från 40-åringen och hans vänner kontaktades.
Nu döms 40-åringen för åtta fall av ofredanden samt ett fall av olaga identitetsanvändning, eftersom han ringt polisen och utgett sig för att vara någon annan, för att få uppgifter om den personen. Påföljden blir fortsatt rättspsykiatrisk vård.
Hur kan det vara möjligt att begå brott via sms och mejl, när man redan sitter på Karsudden?
– Om chefsöverläkaren bedömer att patienten själv eller andra kan ta skada, kan man begränsa möjligheten att använda telefon eller annan kommunikation. Det gäller i två månader, högst, förklarar Jörgen Bragner, verksamhetschef på Karsuddens regionsjukhus.
Att stänga av kommunikationerna räknas som en tvångsåtgärd.
– Vi ska använda så lite tvång som möjligt i vården. Målsättningen är att patienterna ska klara av datorer och telefoner. Vi är skyldiga att erbjuda det. Tanken är ju att de någon gång ska komma ut. Det fyller ingen funktion att helt skära av alla kommunikationsmöjligheter och sedan släppa ut dem. Men självklart förstår jag att allmänheten undrar över det här och drabbas man är det fruktansvärt obehagligt.