Siffror från SCB, som har tagits fram av Lavendla juridik, visar att Katrineholms kommun ligger på plats 14 av 290 när det kommer till skilsmässor. Det är alltså förhållandevis många av katrineholmarna som väljer att avsluta sina äktenskap jämfört med rikssnittet.
Karin Vincze är psykolog på Underfundarna psykologi där hon har parterapi och familjesamtal. Hennes reaktion på skilsmässosiffrorna är att det kan bero på att man gifter sig tidigare här.
– Vi har inget stort lärosäte och det innebär ofta att man skaffar barn tidigare. Sörmland har också högst andel förstföderskor i landet vilket kan vara en orsak till tidiga äktenskap. Sen utvecklas man kanske till att bli en annan än den man var när man var 20, man ser annorlunda på sin partner och värderar om saker, säger hon.
Hon förklarar att man också påverkas mer än man tror av andra i ens närhet.
– Närmiljön är en stark anledning till varför man håller ihop. Har man en bekantskapskrets där många skiljer sig är det lättare att börja tänka att det också kan gå bra. Det blir ringar på vattnet.
Trots att synen på kärnfamiljen som helig inte är lika stark idag som den har varit, upplever hon att de hon möter verkligen försöker att hålla ihop sina relationer. Många har fortfarande en livslång, monogam relation som målbild.
– Jag skulle vilja nyansera tanken om att skilsmässa är ett misslyckande. Sett ur ett samhällsperspektiv är det positivt att det idag är lättare att ta sig ur en relation som inte är bra. Sen finns det forskning om att pappan i ett heterosexuellt par oftast får bättre kontakt med sina barn efter en separation, säger Karin Vincze och fortsätter:
– Jag brukar fråga varför de har en önskan om att ha en livslång relation, vad är egennyttan med det? Min upplevelse är att det börjar bli fler som har en mer hälsosam inställning till det. Man ska inte vara tillsammans bara för att det förväntas av en, eller för att man har ett hus ihop.
Karin Vincze träffar inte bara monogama par – även de med en öppen relation eller som lever med flera partners söker hennes vägledning. Men utmaningarna verkar se rätt lika ut oavsett relationsform.
– Alla har väldigt liknande frågor. Det är nog lätt att tänka att det är otrohet som ställer till det, men det är livspusslet: vem dukar undan, vem fixar med barnen, vem löser ekonomin? Det är oftast där man krockar, säger hon.
En skillnad är dock att de som lever flersamt tenderar att i större utsträckning diskutera relationer och gränsdragningar med varandra.
– Jag upplever att det finns en större öppenhet där, men också en större gråskala i vad otrohet är. Man behöver prata om sånt här.
Det är inte heller bara mångåriga parkonstellationer som kommer till Underfundarna för att få vägledning. De blir även kontaktade av par som söker hjälp tidigt in i sina relationer.
– De vill stärka relationen och ta reda på vad de ska tänka på för att få det att hålla. Då får man guida dem i vilka behov och ambitioner de har. Det är viktigt att titta på hur de vill ha det, som "vad är otrohet för mig?". Kartlägger man de här sakerna tidigt kan man undvika att det blir missförstånd senare.
Frågor om sex och samlevnad är också något som Karin Vincze gärna tar upp i samband med parterapin.
– Jag tycker att det är viktigt att närma sig det. Sex är oftast inblandat i en kärleksrelation och har man inte det kan det vara ett symptom på att andra saker inte fungerar. Det finns såklart asexuella relationer, men om man har olika syn på och behov av sex och inte kommunicerar det kan det bli problem. Jag tror att det är väldigt många som har sexuella behov som de inte vågar berätta för sin partner.
Det har hänt mer än en gång att Karin Vincze får frågor om hur kul det egentligen är att prata om folks problem hela dagarna.
– Kul är kanske fel begrepp, men det är väldigt intressant. Jag har ju en master i mänskligt beteende så det är klart att jag tycker att det är spännande.
Vad brukar du ge för råd till par som har det svårt?
– Det handlar ofta om att uttrycka sina behov. Det är vanligt att folk säger att "hen borde förstå att jag känner så här, för det sa jag för fem år sen". Då kan jag säga att det kan vara bra att vara tydligare eller påminna om det. Ofta handlar det om kommunikation och det är ju applicerbart i alla sorters relationer.