När ett barn saknas vid skolstart eller försvinner från skolan kan man befara att det handlar om så kallade tvångsresor, där barnet hålls kvar i ett annat land för att "uppfostras", giftas bort eller utsätts för könsstympning.
– Jag har jobbat med det här i ett år och jag har inte fått några indikationer på att någon exempelvis har blivit bortgift. Å andra sidan kan ju vårdnadshavarna bara svara att "Vi har flyttat". Om båda föräldrarna går i god för det så vet ju inte jag om det hänt något annat. Det kan jag aldrig veta, säger Marianne Jeppson, enhetschef på enheten för myndighetsutövning på bildningsförvaltningen.
Hittills under höstterminen saknas 62 grundskolebarn i Katrineholms kommun. I de fall man undersökt kan man inte se att barnets frånvaro handlar om hedersproblematik med tvångsresor.
Trots det kan Marianne Jeppson och hennes kollegor aldrig vara helt säkra på att det inte ligger brott bakom försvinnandet.
– Det är precis det vi är rädda för, att barn far illa och det är därför vi gör en orosanmälan, säger hon.
Elever som är folkbokförda i Katrineholm har skolplikt, medan asylsökande barn inte har skolplikt men är välkomna till skolan.
– Kommunen är skolhuvudman och ansvarig för att eleverna har en skolplacering. Vi ansvarar för skolplaceringen oavsett var de befinner sig, därför kräver vi intyg från skolan man uppger att eleven befinner sig i oavsett om det är i Syrien, Oslo eller Kalmar.
Om vårdnadshavare har planerat att flytta eller att vistas borta under en längre tid ska man kontakta den skolan som eleven går i och informera lärare och rektor. Då gör man en så kallad utflyttsanmälan.
– Det är alltför många som inte anmäler flytten och jag har inte rikligt förstått varför man inte vill att andra ska veta det. Det kan säkert finnas skäl för det, men det gör det så svårt för skolan och för oss.
Det största tappet sker i samband med höstterminens start.
– Många har varit på olika ställen under sommaren. Man åker till släkt och vänner i andra länder och blir kvar några veckor extra. Men de brukar dyka upp. Om eleverna inte dyker upp är det vårt ansvar att försöka hitta dem.
Det är en stor process som drar i gång. Först gör läraren en frånvaroanmälan, sedan kontaktas hemmet.
– De ringer, sms:ar och mejlar. Ibland åker lärarna till och med hem och knackar på dörren. Men de får ingen respons. Då blir man orolig och då gör man en orosanmälan.
Samtidigt som socialförvaltningen startar en utredning kan rektorn besluta om utflytt av eleven, då hamnar eleven i stället hos bildningsförvaltningen för utredning. Där fortsätter sökandet efter eleven och vårdnadshavarna.
– När vi gör vår utredning har vi kontakt med socialförvaltningen kontinuerligt. Vi har också kontakt med Skatteverket och Försäkringskassan.
Alla försvunna elever finns på en lista som följs upp två gånger per termin.
– Många gånger får vi kontakt. Det droppar hela tiden in elever, men det försvinner också elever hela tiden. Varje vecka sitter det någon i ett flygplan någonstans.
Det är alltid en stor lättnad när man får tag på ett försvunnet barn.
– I de allra flesta fall, när vi får tag på var man befinner sig, kan jag känna att barnen har det bra. Men det är fortfarande så att vi vill veta var de har sin skolgång. Varje dag som vi får färre saknade elever på listan, så är det en seger.