Omställningen från livet som fotbollstjärna blev för svår för förre landslagsstjärnan Magnus Hedman som gick in i en spiral av droger, dopning, missbruk och depression. I dag har han lämnat missbruket bakom sig, och sitter på handfasta tips över hur man kan göra för att växa som människa.
– Föreläsningen kommer handla om mitt liv och vad jag har lärt mig utifrån min livshistoria och min utbildning i beteendevetenskap, säger Magnus Hedman.
När Magnus var fyra år skildes hans föräldrar. Han växte upp med sin mamma som hade problem med alkohol. Pappa träffade han på helgerna. Livet präglades av ansträngningar för att inte göra mamma och pappa besvikna.
– Att vara medberoende är en svår situation som jag själv har varit i och det är tufft. Alla som är i närheten av någon som är i ett beroende, vill jag inspirera till hur man hanterar det och tar sig framåt.
Under sina proffsår drog Magnus Hedman in stora summor. Livsstilen som fotbollsproffs var superglamoröst. Det vara dyra resor, dyra krognotor – och dyra bilar. Men 2005 lämnade han Skottland och karriären fick ett abrupt slut. 2010–2011 är han så illa ute att självmordet kommer allt närmare.
– Livet är en berg- och dalbana resa. Det går från att stå och ta emot guldbollen och vara en hyllad fotbollspelare till att vilja hoppa från sin balkong, så det är klart att livet är väldigt upp och ner.
Magnus menar att en stor del av psykisk ohälsa är känslan av skam vilket gör att man ofta sluter till sig själv. En inbillning av att kunna lösa saker på egen hand uppstår.
– Stigmat behöver inte handla om missbruk utan det kan hända om psykisk ohälsa rent generellt, att det finns en skam för att må dåligt som människa. Där har jag lite tydliga tips och råd om hur man kan agera för att börja må bättre.
Det har inte varit lätt att hitta tillbaka, men numera lever Magnus ett betydligt mer harmoniskt liv. Nyckelordet i föreläsningen är förändring, och nu vill han motbevisa att förändring ska vara något att vara rädd för.
– Det blir ofta som någon hypnos att förändring ska vara något negativt, men jag menar att om målet är tydligt så är resan stimulerande snarare än otäck.