De digitala avtrycken ger ständigt anledning till höjda ögonbryn. Härom veckan uttryckte min kompis Ullis förvåning över att bli rekommenderad "Det är najs med majs" med Hasse Andersson på Spotify. Rekommendationerna bygger på tidigare lyssning, men när började hon lyssna på Hasse Andersson?
Eftersom min musiksmak omfattar lika många genrer som jag är år fyllda blir jag inte överraskad över någonting som händer på den stora musiktjänsten. Jag blir rekommenderad dansbandsmusik med Nya Vikingarna, svängigt storband med James Last, punk med Rancid, soul med James Brown och så lite Zara Larsson på det. Jag välkomnar variationen.
En del tycks tro att viss musik är finare än annan, att det inte är okej att gilla vad som helst. Särskilt inte om det är smörigt och passar i hisshögtalare. Men si, det är visst okej! Blås på med Michael Bolton, skäms inte för att du gillar Kenny G, älska Dana Dragomirs panflöjt så som den förtjänar att älskas.
Själv har jag en dragning till folkmusik. Ju fler fioler, desto bättre. Knätofsarna ska svänga vilt. Min mest intressanta Spotify-rekommendation hittills är "Taklagssnoa" med Tage Östs fyrklang. Det räcker med namnet för att jag ska bli en smula lycklig.