Julen, och tomtarna, tar plats hemma hos Lotta Petersen.
Julen är ett ständigt växande projekt för Lotta Petersen. Tomtarna har med åren blivit fler och fler, och räknas nu i tusental. 25 kartonger har hon fyllt med allt som hör julen till.
I början av november börjar jobbet med att omvandla villan i Katrineholm till tomtarnas högborg. Senast den första advent ska tomtarna stå i givakt. Några av de rödklädda gubbarna har bestämda boställen, andra flyttar runt. I fönstren hänger nystrukna julgardinerna och borden pryda av röda och vita dukar. Till och med mattor med tema jul finns i Lottas lådor.
– Det är allt som jag samlat på mig under 20 år. Senast i går kom min sambo hem med två påsar med nya julprylar. Han vet att jag blir jätteglad, berättar Lotta.
Den pågående pandemin sätter stopp för tidningens planerade besök hemma hos Lotta och hennes tomtearmé. Hon och hennes sambo tillhör båda riskgrupper och undviker att träffa andra människor. I stället blir det en telefonintervju där Lotta berättar om sina tomtar och skrotade planer för en stor jul.
– Det var meningen att min familj skulle varit här, min syster, hennes barn och nya kille, och min mamma. Det skulle ha varit jättemysigt, säger Lotta.
Huset sväljer inte så många gäster så hotell var bokat, och programmet klart. Uppesittarkväll med hembakad pizza och bingolotto skulle inleda tre dagars familjemys.
Nu är allt inställt och avbokat.
– Vi har ju vetat hela tiden att det kunde bli så, men vi har ändå hoppats på att kunna vara tillsammans. Men efter Löfvens tal förstod vi att det inte går, säger Lotta.
I stället väntar en jul på tu man med sambon.
– Det blir lite konstigt, annorlunda och tråkigt, men vi kommer att ha det jättebra och mysigt. Jag äter lchf, men julafton är min syndardag. Vi ska äta gröt, fika, ha julbord och julklappar.
Lotta berättar att hon inte träffat sin mamma sedan i februari, och sin syster sedan i somras.
– Min mamma är jätteledsen. Hon hade sett fram emot att komma hit, säger Lotta.
Telefonen kommer att gå varm på julafton, och videosamtalen avlösa varandra.
– Jag saknar min familj galet mycket. Men jag kan i alla fall se dem, det är så mycket bättre än att bara prata. Släkten i Danmark kommer jag också att ha kontakt med och en väninna. Mest av allt skulle jag vilja få krama dem, säger Lotta.