"Om barnet ser att man blir tårögd, till exempel, kan man erkänna att man tycker att det är hemskt, men samtidigt försäkra dem om att de är trygga här", säger psykologen Emma Krantz.
För många som är föräldrar eller har barn och unga i sin närhet kan det vara svårt att veta om och hur man ska prata med dem om det som hände i Örebro i tisdags. Emma Krantz är psykolog på Underfundarna i Katrineholm och intresserar sig för frågor om stressproblematik och föräldraskap. Enligt henne är det viktigaste att helt enkelt göra sig tillgänglig för barnet.
– Visa att man finns där och att barnet får ställa frågor. Svara ärligt på det barnet frågar, sen får man vara öppen med att man inte heller alltid vet själv. Det är också lätt att man som vuxen hamnar i att man vill förklara mer än det barnet undrar om och det kan leda till fler frågor eller oro än de hade från början, säger hon.
Har man flera barn kan det vara en fördel att prata med dem en i taget för att kunna skräddarsy samtalet till vad just det barnet behöver. Det gäller särskilt om det finns stora åldersskillnader.
– Det ena barnet kan ha fler frågor medan det andra kanske inte är medveten om samma saker. Det viktiga är att finnas där som en trygg hamn, även om man inte aktivt pratar om det. Trygghet är något man skapar tillsammans.
Många föräldrar kan känna att de vill dölja sin egen oro från barnen som för att skydda dem från den. Men Emma Krantz påpekar att det inte nödvändigtvis är fel att själv visa att man också påverkas av händelsen.
– Det är inte farligt att visa att man själv är orolig, men man ska inte heller föra över sin oro till barnet. Om barnet ser att man blir tårögd kan man berätta att man tycker att det är hemskt, men samtidigt försäkra dem om att de är trygga här.
Rent långsiktigt tror hon att det är bäst att låta vardagen tuffa på efter en sån här händelse, det visar att barnen är säkra i sin tillvaro.
– Fortsätt hålla på era rutiner så att saker är som de brukar. Sen kan man tänka på att göra saker de mår bra av, göra saker tillsammans och bara finnas där. En del barn kanske vill ha mer närhet än annars och det är okej, andra kanske inte känner det behovet alls. Man behöver inte vara extra orolig om barnet inte visar så mycket reaktioner.
Tända ljus utanför Risbergska skolan i Örebro efter tisdagens skolskjutning som krävde ett tiotal liv.
Märker man att barnet är mer fundersamt eller tystlåtet än vanligt kan man försöka hitta en öppning som inte kräver några specifika svar.
– Man kan fråga om de har pratat om det här i skolan. Det kan också vara lättare att prata samtidigt som man gör något annat, till exempel tar en promenad eller åker bil. De flesta klarar sig igenom den här oron med hjälp av nära och kär, men finns oron kvar under en längre tid och det gör att man blir begränsad kan man behöva söka hjälp inom vården, säger Emma Krantz.
För många föräldrar kan det vara svårt att veta när ett barn är moget för att ha en diskussion om så här allvarliga saker.
– Det är väldigt individuellt, men de allra flesta barn kommer att höra om det här på något sätt, genom syskon eller på skolgården. Då kan man behöva utgå från vad de vet. Har barnet hört något kan man bekräfta vad som är sant och inte. Lilla Aktuellt är också ett jättebra program att utgå ifrån, titta gärna tillsammans.
Det florerar också ett gäng videoklipp från skjutningen på sociala medier. Där kan barn utsättas för material som inte har hunnit granskats av vuxenvärlden.
– Barn kan ju se klipp och annat på nätet och de kanske har sett mer saker än vi har gjort. De vill gärna ta reda på saker på egen hand. Där får man hjälpa till och ha lite koll på att man får avstå från den typen av intryck. Sen är det också viktigt att inte skuldbelägga det så de inte vågar prata om vad de har sett.
"Barn kan ju se klipp och annat på nätet och de kanske har sett mer saker än vi har gjort. De vill gärna ta reda på saker på egen hand", säger Emma Krantz.