Omaka strumpor rockar och blir ett sätt att fira olikheter på Världsdagen för Downs syndrom.
Tisdagen den 21 mars firas Världsdagen för Downs syndrom och dagen är ett gyllene tillfälle att hylla alla människors lika värde. Att rocka sockorna är ett sätt att göra det och för den som har noll koll förklarar Lizette Karlkvist:
– Då ska man ha olika strumpor för att visa att olika är bra. Det tycker jag att man ska ha varje dag, säger hon bestämt.
Tisdagar och torsdagar är Lizette Karlkvist på Spektras dagliga verksamhet som är granne med second hand-butiken Paletten. På Spektra jobbar man bland annat med återbruk, hantverk och här har Funkismagasinet sin tidningsredaktion.
– Jag brukar ofta måla och läsa när jag är här. Jag åker taxi hit och gillar att hänga med alla mina kompisar, berättar Lizette Karlkvist.
– Sen har du ju varit med och klätt om en stol. Du är ju pigg på att prova det mesta, inflikar Ingela Ahlman, som är stödassistent.
Djurboken och Båtsman hänger alltid med Lizette Karlkvist tar taxin till Spektra.
Daglig verksamhet är till för vuxna som har en intellektuell funktionsnedsättning, autism eller som har fått en hjärnskada i vuxen ålder.
För att få arbeta här behöver man ha ett LSS-beslut. Rättighetslagen LSS ska garantera att personer med funktionshinder får den hjälp de behöver i det dagliga livet och får möjlighet att leva som andra.
Lizette Karlkvist slår sig ner vid bordet med robotkatten Sigge vid sin plats. Han spinner högt när hon smeker hans svartvita lena päls och jamar belåtet när han blir kliad på magen.
– Gulle!, utbrister hon och ger Sigge en puss.
Hon radar sen upp sina egna lurviga gosehundar Buster och Båtsman bredvid sig.
– De följer med mig till jobbet varje dag. Hos mamma och pappa har jag katten Maja, berättar Lizette Karlkvist, som har egen lägenhet i en gruppbostad på Norr.
Dagen till ära bär hon en klänning som är översållad med en kaskad av ljuslila blommor och gröna blad.
– Det är min storasyster Lovisa som har gett mig den och sen har jag en lillasyster som heter Lucie. Vi myser, gosar och slappar när vi ses. Vi ses ofta, berättar Lizette Karlkvist.
På väggen i matsalen på dagliga verksamheten Spektra hänger Lizette Karlkvists självporträtt i plastpärlor.
Tre dagar i veckan är hon med kulturgruppen vid ungkulturhuset Perrongen. Där jobbar ledaren Lena Sirrewius som Lizette gillar.
– Hon är bra och sprallig och vi brukar sjunga och dansa med henne. Det är glädje!, förklarar hon.
Frukosten är avverkad och i stora aktivitetssalen hämtar Lizette mjuka mattor. Det är dags att hålla ett yogapass för stödassistenten Ingela.
– Jag är bra på yoga, förklarar Lizette och det är hon sannerligen.
Vig som få avverkar hon solhälsningar och akrobatiska utmaningar på löpande band.
Lizette Karlkvist håller högt tempo när hon har yoga för stödassistenten Ingela Ahlman.
Kompisen Jesper Westerlund hänger vid bordet intill med glödpennan i högsta hugg och han dissar förslaget om att vara med.
– Yoga? Det kommer inte att sluta bra. Fett pinsamt, cringe, låter han meddela.
Lizette Karlkvists fritid är fylld med allt vardagsmåsten som att sköta tvätten, till guldkantade stunder tillsammans med den hennes hjärta klappar extra för.
– Min pojkvän Linus är äldre än jag och vi har varit ihop länge. Han brukar hälsa på mig och då kollar vi på tv, myser och slappar. Kärlek och l'amour, berättar Lizette Karlkvist.
Med driv i rösten berättar hon om de skimrande framtidsdrömmar hon väver.
– Kärlek är viktigt, för vi vill gifta oss. Då vill jag ha en vit klänning, en brun sjal och ett halsband med pärlor och Linus ska ha kavaj, säger Lizette Karlkvist.
Två dagar i veckan är Lizette Karlkvist på Spektra. Här gör hon allt från att klippa bilder och måla till att hålla yogapass.