DĂ€r och dĂ„ försökte hon skjuta bort alla onda tankar. Oavsett vad som hade drabbat henne, sĂ„ skulle hon bli frisk â det var hon fast besluten om. Lisa Sund snörade pĂ„ sig gympaskorna, gick ut frĂ„n villan intill Ă„sen i Katrineholm, för en riktigt lĂ„ng promenad med sina egna tankar.
â Jag bestĂ€mde mig för att inte googla, jag sökte bara fakta pĂ„ 1177 och Cancerfondens hemsida.
Hon tÀnker tillbaka pÄ mÄnaderna innan brevet. Efter en 50-Ärsfest i augusti 2019 upptÀckte hon en knöl, ungefÀr lika stor som en Àrta i det ena bröstet. Med erfarenhet av en ofarlig cysta i bröstet sedan tidigare, sÄg hon ingen brÄdska att bli undersökt. Veckan efter ringde hon och tidigarelade nÀsta rutinmammografikontroll.
Men livet kom emellan nÀr det var dags och det dröjde tvÄ mÄnader innan resan till MÀlarsjukhuset passade in i livspusslet. Efter mammografin fick hon gÄ vidare till ultraljud och till biopsi, dÀr en bit vÀvnad tas ut med en nÄl.
â Sköterskan gav mig tre scenarier. Antingen skulle jag fĂ„ ett brev dĂ€r allt var bra eller ett dĂ€r de begĂ€rde kompletterande undersökningar. Om de hade hittat nĂ„gonting misstĂ€nkt skulle jag fĂ„ ett brev med en lĂ€kartid och dĂ„ rekommenderar de att man tar med sig en anhörig, sĂ€ger Lisa Sund.
Visst fanns oron som en klump i magen, men hon behöll ÀndÄ tron pÄ att det var en ofarlig cysta. Tills brevet med lÀkartiden damp ner i bredlÄdan.
PÄ MÀlarsjukhuset fick hon beskedet att hon hade bröstcancer. Med maken Björn Sund vid ratten Äkte de hemÄt. Lisa ringde dottern Lova,19 Är, direkt frÄn bilen. Sonen Atle, 17 Är, fick beskedet efter skoldagen.
â Jag blev ganska handlingskraftig. De ville operera redan pĂ„ mĂ„ndagen och jag tĂ€nkte; okej vad mĂ„ste jag göra pĂ„ jobbet innan jag blir sjukskriven? Och vilka ska jag ringa. Att agera gav mig en kĂ€nsla att ta kontrollen.
Dagen dÀrpÄ blev det mÄnga telefonsamtal. Barnens skolor, trÀnare behövde informeras, liksom hennes chef, arbetskamrater och nÀra vÀnner. Lisa Sund ringde alla samtal sjÀlv.
â Jag gick till jobbet och berĂ€ttade för mina kollegor. En del blev nog mer chockade Ă€n vad jag var.
De sex dagarna fram till operationen var hektiska. Hon visste att hon skulle bli sjukskriven, men inte hur lÀnge eftersom behandlingsformen inte kunde beslutas förrÀn lÀkarna hade sett resultatet av operationen. Som lÀrare i idrott och engelska för Ärskurs sex pÄ Skogsborgskolan, ville Lisa Sund förbereda kollegorna inför höstens betygssÀttning och Àgnade dagarna Ät arbete.
Den 11 november 2019 var det dags. Lisa fick gÄ pÄ egna ben in i operationssalen och kÀnde sig lugn. "Du trÀnar va?", sa narkoslÀkaren och konstaterade att pulsen var lÄga 51 slag i minuten.
Operationen gick bra och den efterföljande kontrollen visade ingen spridning till lymfkörtlar eller nÄgra andra organ. LÀkaren beslutade om 17 omgÄngar med antikroppar och en cellgiftsbehandling i sex steg.
â Jag litade pĂ„ att de inom sjukvĂ„rden visste vad som var bĂ€st för mig.
Men behandlingarna blev tuffa och inget gick som pÄ rÀls. Kroppen hade svÄrt att tackla cellgifterna och planen Àndrades och glesades ut innan de till slut var i mÄl. Varje omgÄng innebar nÄgra stentuffa dagar, som Lisa tillbringade i soffan, med influensaliknande symptom. Trots det kÀmpade hon med att följa sina vardagsrutiner och gick lÄnga, men lÄngsamma, promenader.
Tolv dagar efter att cellgiftsbehandlingen inleddes rasade hĂ„ret av i stora sjok. Som förberedelse hade Lisa redan innan klippt av det lĂ„nga hĂ„ret i en kort frisyr. Men det sĂ„g inte klokt ut. Eftersom hon var ensam hemma rakade hon av resterna med en trimmer och skickade en bild pĂ„ sig sjĂ€lv till resten av familjen. Ăgonbrynen och ögonfransarna föll ocksĂ„ av men remissen till en perukmakare Ă„kte i papperskorgen och Lisa vande sig vid sin skalliga hjĂ€ssa.
â Jag sĂ„g verkligen sjuk ut. Men det Ă€r bara estetik. Jag förstĂ„r att det Ă€r stort för mĂ„nga, men det var inte det vĂ€rsta för mig.
InfektionskÀnsligheten begrÀnsade hennes möjlighet att trÀffa mÀnniskor och hon fick leva lika begrÀnsat som med de pandemirestriktioner som snart skulle bli samhÀllets vardag. TrÀningen blev ett andningshÄl och Lisas livstil med mycket trÀning gjorde att kroppen, trots att den bröts ner, ÀndÄ klarade sig skapligt tack vare det bra utgÄngslÀget.
â Jag har trĂ€nat sedan jag var liten, jag gillar det och har ett stort behov av att röra pĂ„ mig. Min mamma var idrottsledare och tillsammans med pappa engagerad i FriluftsfrĂ€mjandet. Som liten gick jag pĂ„ Mulle, gymnastik, skidor och mĂ„nga andra sporter.
Trots att hon lever upp till sitt efternamn Sund, som ersatte Johansson nÀr hon gifte sig, tillhör Lisa de 8 288 personer som diagnostiserades med bröstcancer 2019. Enligt Cancerfonden riskerar var tionde kvinna att drabbas av bröstcancer innan 75 Ärs Älder.
â PĂ„ befolkningnivĂ„ kan man se att livsstilsfrĂ„gor kan pĂ„verka risken att drabbas av cancer, men pĂ„ individnivĂ„ kan vem som helst drabbas, sĂ€ger Lisa Sund.
Under sjukskrivningen la hon fokus pÄ styrketrÀning i hemmagymmet, cykling och promenader, med onkologens goda minne. Summeringen i trÀningsappen visar ett genomsnitt pÄ 17 000 steg om dagen under perioden.
â En del blev provocerade av min trĂ€ningsmĂ€ngd, men jag gjorde det som passade mig. En före detta kollega skrev att "skit i vad andra tycker". Det hjĂ€lpte.
Vad vill man dÄ höra av vÀnner och bekanta nÀr man har drabbats av cancer? Lisa Sund tror att alla vill bli bemötta pÄ olika sÀtt, men hon uppskattade hellre att folk pratade med henne, Àven om de ibland sa lite konstiga saker i all vÀlmening. Tystnaden var vÀrre.
Drygt sex mÄnader efter operationen var hon tillbaka pÄ jobbet och i augusti 2020, nÀr pandemilÀget var nÄgot lugnare, var hon ocksÄ tillbaka som instruktör pÄ Friskis och svettis. Sedan dess har hon bytt jobb och arbetar nu pÄ Forskning och utveckling inom Region Sörmland.
För att bearbeta traumat cancerdiagnosen innebÀr har Lisa Sund skrivit dagsboksanteckningar, totalt 115 sidor, under resans gÄng. Hon har ocksÄ tagit hjÀlp av kuratorsamtal. I fyra Är framöver kommer hon att Àta medicin och gÄ pÄ utökade kontroller för att upptÀcka eventuella Äterfall.
â Jag tĂ€nker fortfarande pĂ„ cancern varje dag eftersom jag saknar ett bröst och mitt lĂ„nga hĂ„r. Men det Ă€r inte ur ett orosperspektiv lĂ€ngre.
Nu vill hon lÀmna sjukdomstiden bakom sig.
â Jag vill inte vara cancer.