De nya lokalerna är ungefär lika stora som de tidigare, 400 kvadratmeter. Chava, Lena, Morris, Bosse och Malle är laddade för en promenad med Linda Mårtensson.
Ett litet gnyende är det enda som hörs när dörren öppnas till Tassa in's nya lokaler på Kerstinbodagatan. Det är svårt att tro att 17 hundar kan vara så tysta. Nyfikna nosar skymtas vid varje grind, som ersatt dörrarna till de gamla kontoren.
– Jag är överraskad över att de är så lugna efter flytten, säger Linda Mårtensson, som driver företaget.
Det är två år sedan hon via ett snabbt beslut tog över hunddagiset intill Smedjan. Som djurälskare, mitt uppe i en besökshundsutbildning, var det en chans att jobba på dagtid med något hon brinner för. Att fortsätta med nattarbetet inom vården blev en omöjlighet sedan hon blev ensamstående mamma.
– Revisorn sa att ekonomin kommer att bli tuff och att jag behövde se mig om efter billigare lokaler. Jag har letat sedan dag ett.
De gamla banklokalerna ligger ett stenkast från Lindas hus med möjlighet till att bygga en rastgård hemma i trädgården och närhet hem till barnen, två tvillingflickor på sex år och en dotter på 15 år.
Totalt är ett 20-tal hundar inskrivna och till sin hjälp har Linda en anställd på 70 procent, Liselott Lundqvist, som öppnar i arla morgonstund. Vid niotiden är alla hundar på plats och det är dags att inleda förmiddagspromenaderna, som sker i omgångar.
– De som trivs ihop kan gå tillsammans, upp till fem, sex stycken. Andra måste promeneras enskilt. Enligt stegräknaren i mobilen brukar jag gå 20 000 till 25 000 steg om dagen, säger Linda Mårtensson.
Duon har tillsyn över de hundar som vilar i sina boxar, aktiverar dem i entréhallen eller i det gamla bankvalvet och promenerar ytterligare en gång på eftermiddagen. Linda är den som stänger när den sista hunden gått hem.
Det gamla bankvalvet fungerar numera som lekrum där hundarna får busa en stund under uppsikt.
Förhoppningen är att flytten, med betydligt lägre hyresutgifter, i kombination med nya intäktsmöjligheter, ska göra att verksamheten bär sig bättre på sikt. Linda har tankar på att utbilda sig till hundtränare, anordna temakvällar och att hyra ut träningshallen på kvällstid och helger.
Hon är inte rädd för förändringar och har alltid varit driftig. Efter studenten på Duveholmsgymnasiet, som barnskötare, jobbade hon tre år med barntillsyn i USA, Norge och England. Sedan blev det tio år i Stockholm som elevassistent.
I sin trädgård arbetar Linda Mårtensson för fult med att bygga en rejäl hundrastgård. När den är klar har hon möjlighet att låta hundarna sträcka på benen. Till sommaren väntar bad i en plaskpool.
För 16 år sedan flyttade hon hem till Katrineholm, gravid med äldsta dottern. När separationen från barnens pappa var ett faktum för två år sedan, stod hon ensam med tre barn och letade bostad. En villa med renoveringsbehov i Nävertorp blev lösningen och sakta men säkert har hon förvandlat det till ett hus att trivas i.
– Jag är inte den som fäster mig vid saker, utan är öppen för förändringar. Jag är nog lite rotlös som min farfar; han var sjöman.
2012 kom dessvärre en rejäl kalldusch. Linda fick veta att hon har muskelsjukdomen Charcot Marie Tooth. Trots att diagnosen gav svar på varför hon snubblade ibland och varför fötterna domnade, så ställdes hon också inför faktum att kroppen inte kommer bli bättre, snarare sämre, i skov.
– Man måste passa på att leva här och nu.
Bosse, Malle, Lena, Morris och Chava verkar uppskatta sina nya lokaler och sin dagmatte Linda Mårtensson.Ett 20-tal hundar är för närvarande inskrivna på hunddagiset Tassa in.
Att driva eget har blivit en förutsättning för att få vardagen att gå ihop, där hon anpassar arbetsbördan efter måendet. Hoppet om en permanent sjukskrivning på 25 procent har hittills inte infriats av Försäkringskassan. Linda kämpar på med sina domnande fötter, trots att det är tufft, särskilt de kalla månaderna.
Vad drömmer du om?
– Att kunna spendera mer tid i Thailand. Jag mår mycket bättre när det är varmt.