Det är en regning och kall vårdag i Katrineholm. På ett kafé i staden sitter människor och samtalar. Det skramlas bland kaffekoppar, tallrikar och bestick. Längst in i lokalen äger ett historiskt möte rum. På 50 år hinner livet ta många skepnader. Vänner kommer - och vänner går. Kristin Andersson, Anna-Lena Thuvesson, Mona Andersson, Monica Erichsson, Barbro Arvidsson och Lena Häggstöm gick samtliga på Västra skolan tillsammans. När de tidigare skolkamraterna ses igen har det gått 50 år sedan de sågs tillsammans. Den gemensamma nämnaren är ingen mindre än världskända leksaksdockan Barbie.
– Jag kom tänka på att det är 50 år sedan dockan kom till Sverige. Jag funderade på hur länge det var sedan jag startade klubben och det visade sig att det var 50 år sedan. Det började med att jag såg dockan i tv och att det var 50-års jubileum, säger Mona Olsson.
Tack vare ett gammalt tidningsklipp och namnlistor från Västra skolan, fick Mona ledtrådar för att kunna hitta klubbmedlemmarna, som med flyttar och giftermål, inte längre befann sig kvar i staden.
Det går diskussioner i Barbie-Sverige om huruvida den Katrineholmsbaserade dockklubben var den första i landet. Mona Olsson hävdar att så är fallet - trots att en annan Mona - nämligen tidigare partiledaren, Mona Sahlin (S), säger att det var hon som var först.
– Men det är inte så. Vi var 14 dagar före. Dels är hon yngre och att det bara var ett år mellan det att dockan kom och att vi startade. Vi samlades på torsdagar och virkade och sydde. Då hittade vi även på olika berättelser, säger Mona Olsson.
Vad betydde Barbiedockan för lek-klimatet?
– Jag uppfattade det som en vuxendocka. Det var mer vuxet, till skillnad från de första bäbisdockorna, där Barbie kom ut och reste. Men det uppstod också en diskussion från föräldrarna. Kläderna var dyra och de tog lite avstånd till dockorna, säger Mona Olsson.
Hur känns det att träffas i dag?
– Det känns inte som 50-55 år sedan, säger Mona Olsson och får medhåll av vännerna, som säger att de kände igen varandra med en gång.
Gänget skrattar och påminner varandra om gamla minnen. Mötet är ett kärt återstående och om hur en bro där leken och kärleken till en docka kan bevara tidlös vänskap.