– Det är så stort att jag går bort mig emellanåt, säger han, samtidigt som han visar runt i sin nya lägenhet på fjärde våningen.
I såväl badrum som kök är det gott om utrymme för att kunna ta sig fram med hjälp av rullator och här finns en stor balkong i öster.
Leif Johansson fick sitt första ryggskott när han var 20 år. När han var 44 år var ryggen så trasig att han inte kunde jobba längre. På senare år har problemen med ryggen gått ner i benen, vilket gör att han har dålig balans.
När tidningen träffade Leif Johansson i oktober i fjol bodde han på 30 kvadratmeter, tre trappor upp, utan hiss. 72 minuter i veckan fick han hjälp av hemtjänsten för att kunna ta sig ut. Leif Johansson berättade då att han ville bo i ett hus med hiss och sällskap. Därför ville han flytta till servicehuset Igelkotten.
Men vård- och omsorgsförvaltningen sa nej, både en och två gånger.
– De sa att jag inte var tillräckligt sjuk.
Istället hänvisades han till de privata bostadsmarknaden och utökade hjälpinsatser i hemmet.
– Så plötsligt kontaktade de mig en dag och sa att jag skulle söka en gång till. Efter det blev jag beviljad en lägenhet här.
I den tidigare lägenheten ramlade han ofta. Så gör han inte längre.
– Här finns inga trösklar. Det var ofta dem jag ramlade på. Och här finns utrymmen att parera när jag är nära att falla.
Nu ser Leif Johansson fram emot att kunna ta sig ner i entrén och lära känna andra som också bor i huset.
– Att det finns hiss är guld värt, säger han.