Tre trappor upp bor Leif Johansson i en etta på 30 kvadratmeter.
– Jag har suttit så här i flera år. Det känns inget roligt, säger han.
Leif Johansson fick sitt första ryggskott när han var 20 år. Ju äldre han blev desto oftare kom ryggskotten. När han var 44 år var ryggen så trasig att han inte kunde jobba längre.
– På senare år har problemen med ryggen gått ner i benen. Jag har jättedålig balans och ramlar hela tiden.
Ett par gånger i veckan måste han trycka på den röda larmknappen på handleden för att få hjälp att ta sig upp från golvet.
När han har någonting att hålla sig i, en rullator, en vägg eller möbler, kan han gå 20-30 meter.
– Jag kommer ut en gång i veckan, 72 minuter. Det har jag fått av kommunen. Det är enda gången i veckan som jag kommer utanför dörren.
Då tar sig Leif Johansson ner för trapporna genom att hålla sig i räckena på båda sidan. Före går hemtjänsten, om han skulle falla.
Leif Johansson vill bo i ett hus med hiss och sällskap. Därför vill ha flytta till servicehuset Igelkotten.
– Då skulle jag kunna gå ut själv och gå ner till matsalen och äta.
Men vård och omsorgsförvaltningen säger nej. Deras bedömning är att Leif Johansson kan bo i en lämplig bostad på den privata bostadsmarkanden och få utökade hjälpinsatser i hemmet. De skriver vidare att "behov av daglig omvårdnad inte föreligger, vilket är ett kriterium för att bevilja särskilt boende"
– Man ska vara mer död än levande innan man får en bostad där. Hur sjuk måste man vara och hur många hemtjänsttimmar måste man ha för att vara tillräckligt sjuk?, säger Leif Johansson och fortsätter:
– Jag har stått i kö fem-sex år. Det finns inga lägenheter. Jag måste ju ha en liten lägenhet med låg hyra.
Pia Aalto, enhetschef på medborgarfunktionen på vård- och omsorgsförvaltningen, kan inte kommentera det enskilda fallet men säger att servicehusen i dag liknas med ett särskilt boende.
– Och när man flyttar till ett särskilt boende är vårdbehovet ganska stort, säger hon och fortsätter:
– Man kan inte ansöka om en plats på Igelkotten utan man ansöker om en plats på särskilt boende för äldre.
För den som känner sig isolerad finns det, enligt Pia Aalto, andra alternativ.
– Det finns en rad olika insatser som man kan få för att bryta isoleringen. Det kan man prata med sin biståndshandläggare om.