– Ibland undrar jag själv hur jag hamnade här, säger Lea Gahn.
Här, det är Snusdosans loppis som ligger i korsningen Vasavägen-Oppundavägen.
Allt började när Lea inte kände igen sig själv. I stället för den vanliga sprudlande glada Lea, var hon irriterad, stressad och trött.
– Jag trodde att jag höll på att åka på influensa. Dottern tyckte jag skulle gå till läkaren som sa att jag var på väg in i väggen.
Efter att ha stirrat in i väggen i tre veckor insåg Lea att hon behövde hitta på något, och övertygade familjen om att skaffa hund. Lilla Loui, korsning mellan lhasa-apso och papillon, kom med glädje och gav Lea en anledning att gå upp på morgonen igen.
Under större delen av Leas yrkesliv, 20 år, har vården varit hennes arbetsplats. Och hon har trivts. Men nu kände hon att det inte var rätt längre, och sa upp sig från jobbet med psykiskt sjuka.
– Det var en enorm lättnad. Samtidigt fick jag ångest och funderade på hur jag kunde vara så dum att jag sa upp mig från en fast tjänst.
Lea behövde något att göra, och när en kompis föreslog loppis, så tänkte hon "varför inte?". På Facebook berättade hon om sina planer, och erbjöd sig att ta hand om källartömning om hon fick prylarna.
– Jag nästan skämdes över hur mycket fina saker jag fick.
Under några månader samlade hon på sig prylar, men drog sig för att gå vidare. Med en puff från familjen tog hon tag i projektet, hittade lokal, och började packa upp allt hon fått.
I de två rummen är det vhs-band, böcker och tidningar, porslin, kläder och prylar både högt och lågt. Och mitt under coronakrisen öppnade Lea dörrarna till sin loppis.
– Jag hade varit nöjd om det kom en kund, men det kom runt 30. Vi bjöd på kaffe och bulle. När vi räknade kassan hade vi fått in flera tusen på billiga loppisprylar. Det hade jag inte räknat med.
Lea konstaterar att hon egentligen inte är någon loppismänniska, och att hon startat verksamheten för sin egen skull. Den är hennes, och det är kul. Några planer har Lea inte för sin loppis.
– Det går inte att leva på. Jag kommer inte att bli rik, men jag är lyckligre nu. Jag har något att göra och träffar massor av trevliga människor Men jag ska söka jobb också.
Namnet, Snusdosans loppis, får många att undra men förklaringen är enkel.
– Hyresvärden berättade att huset kallats så tidigare, och då blev det självklart. Jag kommer ihåg när jag var liten och gick hit och köpte godis.