Lea Gahn har ställt iordning badrummet för de hemlösa. Här finns bland annat rena handdukar, schampo, balsam och duschtvål.
Sedan ett år tillbaka driver Lea Gahn Snusdosans loppis på Oppundavägen i Katrineholm. Men hennes loppis är inte bara en plats att fynda på. Den är också en frizon för de hemlösa, en plats där de får tvätta sig, byta kläder, fika och klappa en fyrbent vän. Hunden Loui är nämligen alltid med matte i lokalen.
Lea Gahn känner flera av eldsjälarna som hjälper de hemlösa i Katrineholm.
– Det började med att en av dem frågade mig om jag ville vara med och hjälpa till. Men jag hade inte så mycket tid över. Jag hade ju precis startat det här. Men så kände jag att, hur kan man säga att man inte har tid. I stället tänkte jag, kan jag göra någonting härifrån, berättar Lea Grahn.
En dag i veckan håller loppisen stängt, då är lokalerna öppna för de hemlösa.
– Då är det bara deras dag. Jag ser till att det finns mackor, bullar och kaffe och de får duscha i lugn och ro, gå på toaletten, raka sig och ta på sig nya rena kläder.
Lea Gahn har efterlyst långkalsonger och varma jackor och i rummet bakom kassan finns ett nu ett lager att ta av.
I lokalen finns ett bord och fyra stolar. Där samlas de. Fikar och pratar om allt mellan himmel och jord. Lea Gahn har ett krav på besökarna.
– De vet att de inte får vara påverkade när de kommer hit.
Initiativet är mycket uppskattat. Mellan två och fem personer brukar dyka upp varje vecka. Minst lika många till försöker, enligt Lea Gahn, just nu söka skydd från kylan.
Men det är inte bara de hemlösa som hon hjälper. I slutet av förra året när Lea Gahn scrollade genom flödet på Facebook, fick hon se ett inlägg från en kvinna som skrev att hennes pappa varit hemlös länge, men nu fått lägenhet i Katrineholm. Kvinnan efterlyste lite köksgrejer till sin pappa.
– Herregud jag har ju en hel loppis, tänkte jag och skrev till dottern.
Lea Gahn fick kontakt med mannen och ett par veckor före jul möblerade hon hela hans hem med prylar från sin loppis.
– Det blev så mysigt. Han hade ingenting och jag hade hur mycket som helst. Vi satte upp julgardiner och hängde stjärnor i fönstren och lade en stor matta på golvet och möblerade. Mannen grät att sa "du har gett mig ett helt hem i julklapp". Då grät jag också.
Lea Gahn har ett särskilt förråd med kläder för de hemlösa. Ibland får de också välja ut nya kläder på loppisen.
En annan gång kan det vara en ensamstående mamma som frågar om hon har någon overall för att hon inte har råd att köpa nytt.
– Det finns föräldrar som kommer hit när det är stängt för att de skäms. Sist hade jag en mamma här med flera barn. Hon hade 500 kronor att leva på när allt var betalt. Jag sa att hon ska koncentrera sig på att handla mat och så plockade vi ihop kläder till barnen.
Lea Gahn säger att hon förstår, att hon vet hur det känns.
– Jag var nära att bli hemlös en gång. Det är nog det värsta jag har varit med om.
Som ensamstående småbarnsmamma blev hon av med sitt arbete och hade svårt att betala hyran. Hon fick gå till socialförvaltningen för att få hjälp.
– Plötsligt fick jag ett brev om att hyran inte var betald och att jag var hänvisad till ett härbärge med mina barn. Jag minns ångesten innan vi hittade vad som blivit fel.
Lea Gahn jobbade tidigare inom vården.
– Jag var inte lyckligare för att jag hade en massa pengar på kontot. Jag är lyckligare nu. Jag går aldrig plus här, men jag är lycklig och tacksam över alla som hjälper till. Om inte andra människor skänkte så mycket saker, skulle jag inte kunna driva loppisen och då skulle jag heller inte kunna hjälpa andra.