BrittMarie Järnström Lindell är konstnär. När hon öppnar dörren till sin källarateljé på Storgatan i Katrineholm så känner jag mig välkommen. BrittMarie har inget emot min gamla klassiska blomma. Istället uppmuntrar hon mig att våga ta ut svängarna med den, experimentera i färg, form och material. Ena stunden är blomman i en kall och mer svårintagen miljö, i nästa stund är det varmt och ombonat runt den.
I den här kvinnan bor nämligen såväl en konstnär, som en pedagog. Driven av en absolut övertygelse att konsten och dess uttryck ska vara fria, såväl för konstnären själv, som för betraktaren.
Det finns så mycket regler om hur konst ska vara. Det är helt vansinnigt. Konst handlar ju egentligen om friheten att bestämma själv.
BrittMarie har sedan den yrkesverksamma banan som konstnär inleddes 1995 växlat mellan teknikerna; måleri och grafik, men också i blandteknik som både består av teckning och collage.
– Jag fördjupar mig gärna i ett visst område som jag arbetar mig igenom. Min blå period arbetade jag intensivt med mellan 2005 och 2007, vilket resulterade i en mängd stora blå bilder som från början var vatten men övergick så småningom till rum, rumsligheter.
Det blå ersattes av fascination för starkt rosa, vilket är en färg som alltid väcker känslor hos människor, antingen gillar man den rosa färgen eller så kan man inte alls förlikas med den, och därefter över till mer och mer vitt.
– Vitt lämnar mycket över till betraktaren. Vitt är ett slags konstnärlig luft, som gör att bilden kan andas och att allting inte sägs ut, att det finns mer än en berättelse i bilden.
Sedan 2012 är grafiken mer i fokus igen.
När BrittMarie och jag kamperar ihop sida vid sida i ateljén, experimenterar och provar oss fram. Vi arbetar med mina blommor och med olika färger. Vi skrapar lite hårdare i kartongen, lägger på en tygbit och lite plast. För en stund känner jag mig inte som en konstnär, men riktigt konstnärlig. Det är en skön känsla!