Carl-Edvard Sturkell framför fotografier av nämndemän som tjänstgjort vid Katrineholms tingsrätt. Året är 2009.
Förre lagmannen vid Katrineholms tingsrätt har avlidit. Han var infödd katrineholmare, son till bankkassören Gunnar Sturkell och dennes hustru Sigrid Tillander. Föräldrarna invandrade till Katrineholm år 1918. Fadern från Nyköping och modern från Julita.
Sturkell tog studenten i Nyköping år 1944. Anledningen var anknytningen till Nyköping och det faktum att det inte fanns något gymnasium i Katrineholm ännu. Efter studentexamen fortsatte han omedelbart med militärtjänst, som blev långvarig på grund av det pågående världskriget. Militärtjänstgöringen ledde till en befattning som reservofficer i intendenturbefattningen vid flygvapnet med placering vid F 13 i Norrköping och på Gotland. Under avbrott i militärtjänstgöringen började han studera vid Uppsala universitet. Först historia och sedan juridik, sedan han vid studierådgivning fått veta att läraryrket var överbefolkat och att det inte fanns chans att få ordinarie befattning förrän vid 50-årsålder. Detta byte av studieinriktning har han sagt sig aldrig ha ångrat.
Han tog kandidatexamen våren 1951 och började i september samma år som tingsnotarie vid Oppunda och Villåttinge domsagas häradsrätt i Katrineholm hos häradshövding Sture Svensson.
Efter två och ett halvt års tjänstgöring kommenderade Sture Svensson honom till aspiranttjänstgöring vid Svea hovrätt i Stockholm.
I stället för att omedelbart börja i hovrätten lockades han av tillförordnad borgmästaren i Uppsala, Erik Ringenson, att under återstoden av 1954 tjänstgöra som extra rådman vid rådhusrätten där. Rådhusrätten hade blivit underbemannade på grund av den uppmärksammade rättegången mot biskop Helander.
Detta vikariat passade Carl-Edvard Sturkell bra, eftersom han nyligen gift sig och hustrun fortfarande studerade i Uppsala. År 1955 började han i tingsrätten, han blev fiskal samma år och skickades 1956 till Gotland som tingssekreterare. Han blev kvar vid tingsrätten på Gotland till 1960. Tiden där betraktade han som en av de mest intressant och stimulerande under hela hans yrkesliv.
Under den här tiden fick han regeringens uppdrag att göra en utredning om Visbys stads förläggande under landsrätt. Utredningen ledde fram till att Visby rådhusrätt lades ned och hans egen tjänst avskaffades och ersattes med en tingsdomartjänst vid tingsrätten. Av en säregen slump fattade regeringen sitt beslut om nedläggning av rådhusrätten i Visby på 600-årsdagen av slaget vid Korsbetingen, då Valdemar Atterdag erövrade Visby.
Sturkell återvände till hovrätten år 1960 och utnämndes till assessor år 1962. Han utnämndes till tillförordnad lagbyråchef vid Socialstyrelsen och efterträdde där Tor Sverne, som fått den tingsdomartjänst vid Gotlands domsaga som kommit till som ett resultat av Sturkells utredning, Han stannade vid socialstyrelsen till år 1967, då hans tjänst blev indragen i samband med att Socialstyrelsen lades ihop med den betydligt större Medicinalverket. Sturkell fick istället arbete vid Socialdepartementet, där Sven Espling var chef. Vid departementets rättsavdelning avancerade han från sakkunnig till departements råd, tillförordnad expeditionschef och slutligen rättschef. I departementet hade han huvudsakligen ansvar för vårdlagstiftningen och var huvudförfattare till de första upplagorna av narkotikastrafflagen. Dessutom medverkade han till tillkomsten av abortlagstiftningen.
År 1974 sökte han och fick tjänsten som lagman vid Katrineholms tingsrätt. Den innehade han sedan till sin pensionering den 31 december 1989. Mot slutet av hans tjänstgöringstid inleddes den stora förändringen av tingsrättens verksamhet som i början av 2000-talet resulterade i en renodling av tingsrätternas uppgifter till rent dömande verksamhet. I början av hans tjänstgöringstid var antalet anställda som störst, 24 personer.
2002 återinvigdes Katrineholms renoverade tingshus. Carl-Edvard Sturkell, lagman mellan 1974 och 1990, var då en av talarna.
Sturkell har varit ordförande eller ledamot i ett stort antal utredningar och nämnder. Det som han satte högst var ordförandeskapet i Patient- och läkemedelsskadenämnderna. De innehade han i 20 respektive 16 år. För det arbete han lade ner där fick han av regeringen genom Margot Wallström, medaljen Illis quorum 8:e storleken. Tidigare hade han fått riddartecknet av Nordstjärneorden. Han hade nämligen uppnått de standardiserade villkoren för denna utmärkelse strax innan ordensväsendet avskaffades för svenska medborgare.
Efter sin pensionering hade Sturkell förmånen att ha kvar ett arbetsrum i tingshuset i Katrineholm. Han kunde därifrån sköta de offentliga uppdrag han hade kvar. Dessutom slutförde han sitt arbete med tingsrättens historia. Resultatet blev boken "Oppunda ting under tusen år". Boken kom ut på Hernbloms förslag 2010, samma år som tingsrätten lades ned.
Rotary Katrineholm delar ut utmärkelser 1988. Från vänster: Carl Elmroth, Sören Westerlund, Lars Wåhlin, Per-Erik Öhlén, Arne Gustafsson, Carl Edvard Sturkell och Roland Wahlgren.
Fram till och med år 1997 vikarierade han också i tingsrätten. Härutöver var han mycket verksam inom hembygdsföreningen i Katrineholm och deltog i redaktionsgruppen för utarbetandet av "Katrineholm, Vår stads historia från andra världskriget till sekelskifte" som gavs ut åt 2004. Inom Katrineholms rotaryklubb hade han under ett 20-tal år ansvaret för förvaltningen av klubbens resestipendiefond. Han blev år 2014 hedermedlem i såväl Katrineholms rotaryklubb som Katrineholm Backas rotaryklubb.
Författare är jag själv och färdigt den 8 december 2021.
Klart slut!