Lars-Håkan Skoog har inte hunnit vara pensionär än. Precis före jul lämnade han polishuset för gott.
Efter ett helt långt yrkesliv i nationens tjänst och intresse, har nu Lars-Håkan Skoog gått i pension. Han har lite blandade känslor, allra helst hade han nog fortsatt jobba ett tag till.
– Jag kommer att sakna att känna mig behövd, säger han.
I januari 1974, för precis 48 år sedan, började han hos polisen. På den tiden var man anställd med lön även under studietiden, men att det blev just polisen, berodde till viss del på pluggkraven i flottan.
– Jag började i flottan 1971 och var två år i Karlskrona. Vi var på båt hela tiden, sedan skulle jag börja på Försvarets läroverk. Men jag såg framför mig flera år i klassrum, det var inte så lockande. Då sökte de poliser och vi var några som sökte och kom in. Det var många som sökte sig till polisen, men det tror jag var för att utbildningen var betald. Det tror jag att de måste återinföra, att poliserna slipper studielånen.
1976 var Lars-Håkan Skoog färdig polis och sedan dess har han varit i Katrineholm, Flen och Vingåker, med bland annat 32 år i polisbil och många år som fackligt aktiv i Polisförbundet bakom sig. Det som dröjt sig kvar är alla möten, ofta med udda karaktärer.
– Jag har grottat lite med, min bästa kollega från radiobilen, Per-Åke Ekholm. Det vi minns är de udda människorna, som man inte träffar om man inte är polis. De som står utanför det vanliga samhället.
Han minns en farbror, som kom körande på fel sida på väg in till Flen. När patrullen stoppade honom hade han inget körkort. Bilen fick farbrorn inte köra vidare i, men en annan dag kom han åkande på fel sida i en annan bil.
– Han hade varit hästhandlare först och blev bilhandlare sedan. Han blev förmögen och köpte ett slott utanför Flen. Vi hamnade hemma hos honom där han bodde i köket och han levde egentligen helt utanför samhället, han var på något sätt kvar i 1940-talet. När vi lät bilen stå köpte han en ny. Varje vecka åkte han till Domus i Flen och handlade matlådor för hela veckan.
Människorna han träffat har format honom själv, tror Lars-Håkan Skoog.
– Folk kan hamna väldigt illa, fast det aldrig varit deras mening.
Lars-Håkan Skoog har jobbat både på ordningen, som utredare och fackligt inom polisen.
Polisyrket har förändrats mycket under hans nästan 50 år i yrket.
– Övervakningen över vad vi gör har ändrats mycket. Vi kunde lösa många situationer själva. Som slagsmål, ibland redde vi ut det med slagskämparna. Nu kostar allting rättsresurser. Så blev det för att för många poliser missbrukade det egna ansvaret. Men jag skulle vilja ha tillbaka lite av tiden när enskilda poliser ibland kunde få avgöra, att ett ärende inte var något att lägga resurser på.
Samtidigt är polisyrket lite udda, polisen får det mesta på halsen och kan inte som andra myndigheter säga "det är inte vårt jobb". Lars-Håkan Skoog minns när han och kollegan fick ta hand om en ilsken katt som rivit sin matte, sent en kväll.
– Ibland skulle vi kanske ha sagt att "vi går, det här är inte vår uppgift".
Pensionärstillvaron då, vad ska han göra? Vid sidan av arbetet har Lars-Håkan Skoog varit diskjockey på stans klubbar, och även aktiv inom fotbollen i Värmbol och Julita. Fotbollen kan han tänka sig att fortsätta med. Husvagnen kan också räkna med att tas i bruk lite mer.
– Jag har inte hunnit börja vara pensionär. Men vi är husvagnsfolk, det blir lite lättare att dra iväg. Jag har barnbarn i förskoleåldern, jag kan kanske åka en sväng i husvagnen med dem.